www.folkkampanjen.se

Kärnkraften har gjort sverige fattigare
- tio nyckelfrågor om kärnkraftens ekonomi och ekologi

Så heter en ny skrift, författad av Åke Sundström, nationalekonom och mångsidig debattör i energifrågor. Rubriken är inget löst påstående utan en slutsats som Sundström kommit fram till efter moget övervägande. Bevisningen redovisas i skriften, 72 sidor av pedagogiskt framställd och förhållandevis lättläst text, fördelad på 10 kapitel (Sammanfattning nedan). Skriften vänder sig till en bred energi-, miljö- och ekonomiintresserad allmänhet, men även till fackmän och publicister.

Åke Sundströms kritiska syn på Kyoto-avtalet i globalt samhällsekonomiskt perspektiv går stick i stäv med dagens "etablerade visdom" och torde väcka välbehövlig debatt. Resonemanget stämmer till eftertanke och är, anser jag, skäl nog att läsa skriften.

Det talas tyst om energifrågan i Sverige i dag. Från att ha varit en för partierna svårhanterlig fråga på 1980-talet har kärnkraften blivit, som Sundström skriver, ett tabu. Tystnaden måste brytas. Det finns mindre slösaktiga, mindre riskabla och långt miljövänligare sätt att tillgodose Sveriges energibehov. Kärnkraften står i vägen för dem! Skriften är ett friskt och tankeväckande inlägg i den debatt som måste fram.

Charly Hultén, e-post: inotherwords@swipnet.se
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Beställningar:
E-post: info@folkkampanjen.se,
Telefon 08- 841490 (må-to, 10-14) fax 08-845181
Pris: 50 kr inkl. porto. Rabatt på fler än 10 ex.

Sammanfattning

1. Är kärnkraft billigare än annan elenergi? Nej! De två dominerande alternativen, kolkondens och kärnkraft, är ungefär lika dyra, och på världsmarknaden kommer det alltid att råda en sådan paritet. Kostnadsrelationen kan dock variera från land till land och tillfälliga avvikelser inträffar då och då. I länder med stora koltillgångar är kolkondens ofta billigare än kärnkraft, medan motsatsen kan gälla i övriga länder. Inkluderar man kärnkraftens riskkostnader, vilket "marknaden" inte behövt göra, eftersom det i allmänhet är stater som åtagit sig att stå för merparten av riskpremien, är kärnkraften snarast något dyrare än kolkraft. Vindkraften är i gynnsamma vindlägen obetydligt dyrare än kärnkraft. Kostnaden för svensk vattenkraft varierar starkt med fallhöjd och vattenmängd. El från t ex Kalixälven skulle vara lika dyr som kol- eller kärnkraft.

2. Har vi inte kärnkraften att tacka för dagens låga elpriser? Ingalunda! Det är kostnaden, inte priset, som avgör om vi har någonting att vara tacksamma för. Sverige har inte låga elkostnader, men däremot onormalt låga elpriser. Vi befinner oss mitt i en flera decennier lång "elrea", som är en konsekvens av den enorma överkapaciteten i vårt elsystem. Kraftbolagen tvingas att sälja till priser som bara ger täckning för ungefär hälften av den "sanna" (reala) produktionskostnaden. Denna "elrea" är en konsekvens av den stora överkapaciteten. Detta är ingenting att glädjas åt. Skillnaden mellan kostnaden och priset är i själva verket ett mått på de väldiga förluster som överkapaciteten leder till.

3. Har kärnkraften bidragit till ökat välstånd? Ytterst obetydligt eller inte alls, om vi ser till världen i sin helhet. För Sveriges vidkommande är svaret ett mycket entydigt nej. På global nivå har den nya energikällan medverkat till att hålla tillbaka prisökningarna på olja och kol, men detta har i första hand gynnat de länder som är starkt beroende av import av fossila bränslen. Lägre energipriser innebär dock samtidigt förluster för länder med stor egen produktion av energiråvaror och vattenkraft, t ex USA och Sverige. Det paradoxala är således att kärnkraftens tillkomst inneburit en omfördelning av välståndet, till nackdel för de energirika länder där denna teknik utvecklats, men till fördel för ett energifattigt land som Japan. Generellt gäller att det inte är tillgången på kärnkraft eller andra energikällor som skapar välstånd, utan ett ökat välstånd som leder till större efterfrågan på energi.

4. Så det svenska kärnkraftprogrammet är ett misslyckande? I högsta grad! Den djärva satsningen som enligt Tage Erlander - och hans dåliga rådgivare - skulle trygga det framtida välståndet, har i själva verket gjort Sverige betydligt fattigare. I en samhällsekonomisk efterkalkyl ser vi att hela det satsade kapitalet (cirka 150 miljarder kronor), och mer därtill, har gått förlorat! Liksom överljudsplanet Concorde, är kärnkraftsfiaskot ett exempel på en anmärkningsvärd oförmåga att skilja mellan det tekniskt möjliga och det ekonomiskt rimliga.

5. Men för kärnkraftsbolagen har det väl varit en bra affär? Inte alls, men man har skickligt dolt förlusterna, bl a genom att bokföra högre priser på el från de egna kärnkraftverken än vad man själva fått betalt när elen sålts vidare till slutkunderna. Utan detta ägarstöd, förstärkta av subventioner från staten, hade OKG i Oskarshamn gått i konkurs.

6. Hur stor är då överkapaciteten i det svenska elsystemet? I företagsekonomisk bemärkelse är elöverskottet cirka 30 TWh. Det består främst av oljekondensverken, som ligger i malpåse, och av underutnyttjade kraftvärmeverk. Med en långsiktig, samhällsekonomisk analys kan man visa att överskottet är tre gånger så stort, cirka 75 TWh. Den korrekta beräkningsmetoden är nämligen att jämföra den installerade kapaciteten (cirka 175 TWh) med efterfrågan vid normala, kostnadstäckande elpriser och konkurrensneutrala energiskatter, cirka 100 TWh. I dag ligger elförbrukningen, med hjälp av ett energiskattesystem som kraftigt gynnar elproducenterna, kring 145 TWh, men den sjunker kraftigt när dessa subventioner slopas och kommer åren 2020-2030 knappast att överstiga 120 TWh. Eftersom onödig kapacitet innebär stora samhällsekonomiska förluster, är det angeläget att i lämplig takt eliminera hela det fundamentala elöverskottet. Vid konkurrens på lika villkor (rättvisa energiskatter) kommer den svenska kärnkraftproduktionen att slås ut. En sådan "spontan" avveckling med hjälp av marknadskrafterna kostar ingenting alls, men tar kanske 15-20 år.

7. Vad skulle en snabbavveckling, inom loppet av 10 år, kosta? En struntsumma - i synnerhet om vi jämför med de förluster som gått förlorat genom misstaget att bygga de tolv reaktorerna. Att inom loppet av några få år stänga ungefär halva reaktorkapaciteten vore en ren vinst för folkhushållet men att stänga reaktorer därutöver innebär förluster. Nettot av vinster och förluster stannar dock på en överraskande låg nivå, cirka 10 miljarder kronor.

8. Hur skall kärnkraften ersättas och vilka styrmedel krävs? Övergången handlar i huvudsak om att elvärmen på sikt ersätts av traditionella, vattenburna värmesystem, i första hand eldade med flis, träpulver eller pellets (en snabbavveckling, enligt kap 7, kan dock betyda, att man i storstäderna under ett övergångsskede kan behöva använda även fossila bränslen). Någon ny elkapacitet kommer inte att krävas i brådrasket, troligen inte förrän det är dags att stänga de allra "sista" reaktorerna (nr 11 och 12).

Från statens sida krävs inte någon annan styrning än att sluta styra! Det vill säga, att eliminera dagens synliga och dolda subventioner till elproducenterna och därigenom omvandla energisektorn från en misskött planekonomisk kräftsvulst, till en fungerande del av marknadsekonomin. Energibeskattningen måste göras konkurrensneutral, med samma skattesats (i procent av priset före skatt) för de stora aktörerna (uran, olja, naturgas, och vattenkraft), men med en favör till bränslen och tekniska system med dokumenterade miljöfördelar (t ex biobränslen, solvärme och bränsleceller). I den fria konkurrensens hetluft får kärnkraftsbolagen mycket stora problem, av samma slag som vi nu ser i Storbritannien. Vinsterna sjunker kraftigt och man tvingas helt på egen hand stänga den ena reaktorn efter den andra, utan ett enda öre i "skadestånd" från staten. Nya principer för hur eltaxorna utformas kan också bidra till att påskynda omställningen.

9. Hur klarar sig industrin utan kärnkraft? Utmärkt, tack. Elpriserna kommer att stiga oberoende av vad som händer med kärnkraften, så i det långa perspektivet påverkas industrin inte alls av kärnkraftens vara eller inte vara. Elpriset år 2020 blir detsamma med eller utan kärnkraft (cirka 50 procent högre än i dag). Med eller utan kärnkraft kommer således den elkrävande industrin att "drabbas". Den termen är dock missvisande. Mer korrekt är att beskriva förändringen som en normalisering. Efter att i ett kvarts sekel ha gynnats av de onormalt låga elpriserna, en dold subvention, tvingas man äntligen betala vad elkraften kostar. Att förlora en omotiverad favör är inte detsamma som att drabbas av en orättvisa. Vid en snabbavveckling kommer denna normalisering av priserna något tidigare, men inte heller detta rättfärdigar några klagomål från den tunga industrins sida. Från näringslivets sida överdriver man också de faktiska effekterna av högre elpriser. Den för ekonomin - och i debatten - så viktiga skogsindustrin klarar sig betydligt bättre än klagoskrifterna ger sken av. Förklaringen är att de högre elpriserna "övervältras" på skogsägarna, i form av lägre priser på massaved. Detta bidrar till att ge skogsnäringen en mer optimal struktur, med en större andel sågtimmer och biobränslen, men en mindre produktion av energi- och kapitalkrävande pappersmassa. Därmed kommer sysselsättningen i skogslänen att öka. Större problem möter de två elslukande smältverken i Trollhättan och Sundsvall, som saknar fördelen av en inhemsk resursbas. Sådan produktion hör hemma i länder, som tack vare billig naturgas eller rika kolfyndigheter kan erbjuda låga elpriser.

10. Vad händer med miljön, när kärnkraften fasas ut? Både den lokala och den globala miljön förbättras. Det beror på att elvärmen i huvudsak ersätts med miljövänliga biobränslen. I alternativet med en avveckling inom tio år kan dock en målkonflikt synas uppstå. Detta snabbspår mot en normalisering blir nämligen billigast och enklast att genomföra om vi temporärt utnyttjar våra oljekondensverk. Denna utväg kan vi välja utan dåligt samvete, eftersom klimatsituationen inte påverkas. Vår ökade användning av fossila bränslen kompenseras av minskningar i andra länder ó så fungerar marknadskrafterna. Här finns således inte något reellt miljöproblem, men däremot en strid om symbolvärden och en "debattfälla", som miljörörelsen tyvärr låtit sig påverkas av.