www.folkkampanjen.se | Information on the European Spallation Source Project

In English

Ska en hårt kritiserad kärnforsknings­anläggning få förläggas till Lund?

av Niels Henrik Hooge, februari 2008

Om den förläggs till Sverige blir European Spallation Source, ESS, den största forsknings­satsningen i Norden genom tiderna. Februari 2007 lovade den svenska regeringen att bekosta 30 procent av ESS enorma byggkostnader. Anläggningen blir nämligen enorm, hela 30 gånger större än den största nu existerande neutron­spridnings­anläggningen. Men projektets svagheter har inte undanröjts och kan ännu sätta krokben för ESS förverkligande.

Ursprungligen tävlade fem europeiska konsortia om ESS-projektet. Starkast var en svensk-dansk-norsk grupp bestående av bl a Lunds kommun, Region Skåne, Lunds universitet, Linköpings universitet, Chalmers tekniska högskolan, Kungliga Tekniska högskolan, Köpenhamns universitet och Nationella laboratorierna vid Risø i Danmark (1)*. De övriga tävlande var två centra i England och två i Tyskland.

Tysk kritik

Ett negativt utlåtande från det tyska forskningsrådet 2002 fick de tyska intressenterna att dra sig ur.(2) Även britterna bestämde sig för att i stället rusta upp en befintlig anläggning. (3)  Vägen tycktes därmed stå klar för ESS Scandinavia, men det visade sig vara svårt att få statligt stöd åt projektet.Utan ett regeringsbeslut var projektet dödsdömt. Maj 2003 hotade Lunds kommun dra sig ur konsortiet om inte regeringen kunde besluta om att satsa.(4) Den svenska regeringen vände sig då till sina danska kolleger men fann ingen större entusiasm för projektet. (5) Sannolikt hade det danska ministeriet tagit intryck av uppgiften att endast ett tjugotal danska forskare skulle ha någon glädje av ett ESS.(6)

Projektet hamnade då i stiltje något år till dess att den svenska regeringen hösten 2005 bad Allan Larsson, inflytelserik f.d. social-demokratisk finansminister och GD vid EU kommissionen, att utreda värdet av en satsning. Larsson förordade ESS med eftertryck.(7) Ändå dröjde det fram till februari 2007 innan projektet plötsligt visade några livstecken. Dåvarande utbildningsminister Lars Leijonborg förklarade att regeringen stod beredd att aktivt stödja projektet. (8) Bedömare ser ett sannolikt samband mellan Leijonborgs initiativ och ny konkurrens om projektet från Spaniens (Baskiens) sida oktober 2006.

Stegrande kostnader

Tyvärr har få av de frågetecken som omgärdat ESS rätats ut. Vad värre är, nya frågetecken beträffande projektets storlek, utformning och kostnader har kommit till. Minst tio olika kostnadsberäkningar -- med olika utgåpngspunkter och olika medtoder --har lagts fram sedan 1996. De flesta av dessa avser ett ESS såsom det ursprungligen lanserades, med två målstationer och 44 olika avfyrings-, mät- och trackinginstrument i gång. Den variant som Sverige säger sig berett att stödja är ungefär hälften så stor. Det är förklaringen till att byggnotan kunde sättas så lågt som 11 miljarder svenska kronor.(9) Men redan efter ett knappt år måste konsortiet höja summan till 13 miljarder kronor. (10)

Samtidigt hävdar ESS Scandinavia att de siktar på att bygga i full skala. Därför blr ovanstående siffrorna felvisande.(11) Någon nutida beräkning som avser hela projektet har dock inte lagts på bordet. Om man utgår från tidigare beräkningar på projektet, uppbyggt i faser, och räknar in en årlig inflation på 2,5 procent, slutar notan på 19-20 miljarder kronor, förutsatt att första fasen inleds senast 2009/2010. Och då har man inte räknat med de oväntade kostnader som erfarenhetsmässigt kan väntas i samband med jättestora högtekniska projekt.(12, 13)

ESS har alla förutsättningar att spräcka sin budget: utdragen projektering, många aktörer med sinsemellan skilda och delvis motstridiga prioriteringar, m.m., m.m.

Åtskilliga obesvarade frågor

Att det är svårt att få ett grepp om kostnadsbilden är delvis förståeligt med tanke på att projektet rymmer många obsevarade frågor. Bland annat frånvaron av konsekvensanalyser. Vad innebär ytterligare ett partikelforskningscentrum i Europa för forsksningssamfunden, för samhället i stort och för miljön?

• Någon fullständig riskanalys, inkl. ett ‘i värsta fall’-scenario, har t.ex. inte genomförts. Anläggningen innehåller 30-40 ton bly (eller annan strålningsblockerande metall); metallen blir mer och mer radioaktiv under anläggningens drift. Den motsvarar ungefär hälften av det högaktiva metallavfallet i en kärnkraftreaktor av Barsebäcks storlek.(15) Denna metall kommer att behöva förvaras som kärnavfall cirka 3000 år efter det att anläggningen lagts ned.  Hittills har fyra typer av olycksrisker, som skulle kunna ge omfattande radioaktiva utsläpp, identifierats. (14) En explosion -- vilken inte kan uteslutas -- skulle sprida radioaktivitet över hela Öresundsregionen, över Lund med omnejd men även över Malmö och Köpenhamn.

Risken för en stor olycka har, som sagt, inte fastställts men möjligheten av en regelrätt katastrof innebär ett påtagligt behov av försäkringar. Vad skulle en sådan försäkringspremie kosta? Hur stor en summa är den svenska staten villig att stå garant för? Vilken andel drabbar konsortiet?

•ESS är inget kärnkraftverk. Tvärtom, det kommer att kräva mycket energi från det svenska elnätet. ESS ‘grönmålas’för närvarande som ‘CO2-neutralt’; all den el som ESS kräver kommer att komma från förnybara energikällor, heter det. Om anläggningen byggs i full skala, är effektbehovet beräknat till 120-150 MW. (16)  (En halv ESS innebär ungefär tredjedelen men även det är lika med hela produktionen från den vindkraftfarm som fram till 2001 var världens största.(17)).

* Hur inverkar mångmiljardsatsningen på ESS på andra strävanden mot en hållbar utveckling?

Nuläget

Ett slutgiltigt beslut om lokaliseringen och finansieringen av ESS väntas under 2008. Två faktorer kommer antingen att stjälpa eller att gynna projektet för Sveriges del. Den ena är tillkomsten av två nya konkurrenter om projektet, en spansk och en ungersk, som dessutom sinsemellan planerar ett nära samarbete om projektets förverkligande. (18, 19) Den andra är den danska regeringens svar på en ny svensk propå om dansk medverkan som medfinansiär.

Att ESS skulle bli en verkligt regional satsning är alltså viktigt i sammanhanget. Utsikterna är inte helt lysande. Efter danska regeringens första avvisande publicerade forskare vid Handelshögskolan i Köpenhamn ett entusiastiskt förordande av ESS, som i stort gav eko åt svenska regeringens motivering för sitt beslut. Rapporten har dock anklagats för extrem partiskhet, så pass så att det har blivit ett fall för en dansk kommitté som satts att utreda fall av vetenskaplig ohederlighet. Bland de klagande är svenska Milkas.

I korthet riktar klagan in sig på den ensidiga redogörelse för ESS förmenta fördelar. Ingen kritik återges, inte ens den från tyska vetenskapsrådet. Och rapporten överskattade antalet forskare i regionen som skulle ha glädje av ett ESS. Rapportens författare förhöll sig ganska passiva inför kritiken och efter en tid medgav ESS-konsortiet självt att de överskattat antalet väntade forskarbesök -- med faktor 3. (20) Trots detta beslöt kommittén (efter något halvår) att avfärda fallet. Skälet var, sa kommittén, att rapporten i fråga inte var att betrakta som vetenskap (!). (21)

Danska regeringen känner ett behov av en mer djuplodande värdering av ESS. Till det ändamålet tillsattes en utredning med särskild inriktning på projektets konsekvenser för hälsa och miljö, dess innebörd för dansk naturvetenskap samt projektets ekonomi. Kommittén väntas komma med sin rapport nu i mars. (22) Även om utredningen inte är fullt så fullödig som miljörörelsen i åratal velat ha, framstår den som ett stort steg i rätt riktning.(23) Skulle Danmark tacka nej till medverkan kan det ha långtgående följder, inte bara för projektet i Skandinavien utan för ESS som sådant.

Källor:
(2) The German Science Council, European Spallation Source (ESS), Drs. 3753/02, Berlin, 12 July, 2002, p. 40, and The German Science Council, Statement on nine large-scale facilities for basic scientific research and on the development of investment planning for large-scale facilities, Berlin, 12 July 2002, p. 54 and 77.
(6) Ministeren for videnskab, teknologi og udvikling, Svar på spørgsmål nr. 81(Alm. del – bilag 378) stillet af Udvalget for Videnskab og Teknologi d. 8. oktober 2003.
(7) Allan Larsson, Svenskt värdskap för ESS, juni 2005, p. 9-10.
(8) Press release, the Swedish Ministry of Education, 26 February 2007.
(11) The ESS Project, Volume III Update Report, Project Schedule, Organisation, Personnel and Costs, 2005, p. 9-1-9-20.
(12) Bent Flyvbjerg, Megaproject Policy and Planning: Problems, Causes, Cures, Sammenfattende redegørelse for doktorafhandling af Bent Flyvbjerg, Institut for Samfundsudvikling og Planlægning Aalborg Universitet, 2007, p. 2- 4 and 12-14
(21) Per Hegelund, Bo Wennergren, Roland Rittman, Niels Henrik Hooge, Giv UVVU et stærkere mandat, Information, 8.
(22) Ministeren for videnskab, teknologi og udvikling, Svar på spørgsmål nr. 16, 17 og 18 (Alm. del) stillet af Udvalget for Videnskab og Teknologi den 18. december 2007, 15. januar 2008.

 

*) Siffrorna i texten avser källorna som använts i en längre artikel (på engelska) av Niels Henrik Hooge. Endast ett urval av källorna har kunnat tas med här. Artikeln och den fullständiga käll­förteckningen finns på http://www.folkkampanjen.se/hooge200802en.html.

Läs mer om den svenska arbetsgruppen mot ESS vid www.folkkampanjen.se/essinfo.html.
ESS konsortiet håller sig med två webbsajter, en gammal:
www.ess-scandinavia.org/new/source/index.asp,
och en ny: http://esss.se