www.folkkampanjen.se

Kärnkraft och ekonomi

På 50-talet, sedan USA chockat världen med bomberna över Hiroshima och Nagasaki, fann politiker och militär på en genial ursäkt för att fortsätta sitt atomforskningsprogram. Ursäkten hette "atoms for peace", atomer för fred. Den fredliga kärnenergin skulle frälsa världen med energin som var så billig att den närmast var gratis. Istället blev kärnkraften dyr. Men kostnaderna bars först och främst av samhället.

I USA såldes de första kommersiella reaktorerna med en förlust på ca 100 miljoner dollar per reaktor - i det klara syftet att öppna en ny marknad1). Antagligen hade det annars aldrig blivit något genombrott för kärnkraftstekniken. Det kan jämföras med vad som nu sägs om att de förnybara energislagen måste vara konkurranskraftiga innan man kan räkna med dem som seriösa alternativ.


Subventionerad utveckling

Kärnkraften i Sverige utvecklades efter andra världskriget av AB Atomenergi, ett till största delen statsägt företag skapat för militära ändamål. 1957 förbjöd riksdagen utvecklingen av kärnvapen. Ändå fortsatte förberedelserna för att bygga svenska atombomber utan att allmänheten visste om det. Täckmanteln var det fredliga, blågula kärnkraftsprogrammet. Det betalades huvudsakligen med militära medel. 1968 övertogs reaktortillverkningen av ASEA-Atom som ägdes till hälften av staten.

Staten har genom åren lagt ner dubbelt så mycket pengar på att utveckla kärnkraften som på samtliga andra energislag tillsammans2,3). De första svenska reaktorerna byggdes för pengar som lånades på extremt förmånliga villkor bland annat från AP-fonderna. Inflationen låg de åren genomsnittligt högre än räntan, vilket gjorde att kraftbolagen tjänade på lånen4). Det är inte överdrivet att hävda att det rör sig om subventioner i mångmiljardklassen5). Sveriges pensionärer har alltså fått betala för att låna ut pengar till kärnkraften.


Subventionerad risk - vem betalar om något händer?

Om det skulle hända en allvarlig olycka, t ex i Barsebäck, betalar Barsebäcksverket upp till 1,8 miljarder för skadorna (jämför med att Tjernobylolyckan hittills lett till kostnader på flera hundra miljarder). Om det "bara" rör sig om en mindre olycka och om kraftbolagets tillgångar ändå understiger kostnaderna går bolaget i konkurs. Men de stora tillgångarna finns i moderbolaget, Sydkraft, som klarar sig undan ansvar. Barsebäcksverket är nämligen vad man brukar kalla ett skalbolag. Skalbolagskonstruktionen äventyrar också finansieringen av avfallsprogrammet.


Subventionerad avfallshantering

Om det saknas pengar i avfallsfonden när avfallslagret ska byggas, så är det inte moderbolagets problem utan skattebetalarnas. Kraftbolagen är visserligen tvungna att fondera medel för avfallskostnaderna. Det rör sig om ett drygt öre per kilowattimme (kWh). Men kalkylen för vad det kommer att kosta att ta hand om avfallet är oerhört osäker. Byggkostnader för stora projekt tenderar alltid att raka i höjden. Mellanlagret för utbränt bränsle i Oskarshamn spräckte kalkylen ordentligt6) och även kostnaderna för lagret i Forsmark (SFR) har stigit flertaliga gånger sedan planerna gjordes upp i början av 80-talet7). Huvudsatsningen, slutlagret för det utbrända bränslet, är ännu inte påbörjad. Kalkylen blir inte säkrare av att det inte är slutgiltigt beslutat vilken metod för lagring som ska användas, hur lagret ska se ut och var det ska ligga.


Subventionerade/gömda miljökostnader

Liksom andra energislag har kärnkraften givetvis gömda miljökostnader - mycket av dessa kostnader ligger utanför Sveriges gränser. Det gäller såväl miljöskador i samband med uranbrytning som vid olika stadier i bränsletillverkningen och transporter runt stora delar av jordklotet. (Se vårt faktablad om uranbrytning m m).


Energikostnader

Enbart själva driften av kärnreaktorerna kostar mellan 8 och 20 öre/kWh. De äldsta reaktorerna har enligt Energikommissionens experter en driftkostnad på ca 15 öre. Oskarshamn 1:an, som stått stilla i flera år, hamnar givetvis på en ännu mycket högre kostnad per kWh. Därtill kommer sedan fasta kostnader, överförings-
kostnader och skatter/avgifter. Detta betyder att de gamla reaktorerna är nätt och jämnt konkurrenskraftiga ens med de subventioner de i dag åtnjuter. Det finns olika uppskattningar av vad dessa subventioner är värda. Det är exempelvis först om bolagen skulle tvingas teckna en täckande försäkring för en möjlig olycka, som man kan veta hur många öre per kWh dagens risksubvention är värd. Mot den här bakgrunden är det tydligt att de investeringsbidrag på runt 30 procent som vindkraften fått de senaste åren för att kunna konkurrera ingalunda uppväger de förmåner kärnkraften fått.


Subventionerad elproduktion

El från kol och olja subventioneras genom den märkliga bestämmelsen att ingen koldioxidavgift betalas för bränslen som används för att producera el. Däremot får man betala avgift om de används till att producera värme. Det har bl a fått den konsekvensen att det lönar sig att först generera elenergi med olja för att sedan omvandla den tillbaka till värmeenergi för att värma hus. Överhuvudtaget har kärnkraftsutbyggnaden lett till en överkapacitet som gjort att man dumpat elpriserna och därigenom länge hindrat kommunerna från att bygga ut fjärrvärme från exempelvis biobränsleeldade kraftvärmeverk.

En svensk använder genomsnittligt dubbelt så mycket el per person som en tysk - men betalar bara hälften så mycket för varje kWh.


Industrin betalar minst

Elskatt betalas av oss privatpersoner med drygt 11 öre/kWh. Industrin betalar ingen elskatt alls. Jämför man med andra EU-länder betalar den svenska industrin ett lågt pris för elen - jämfört med t ex tysk industri bara mellan hälften och en fjärdedel8). Ändå hävdar industrin att den måste flytta utomlands om elpriserna stiger.

Men aktieägarna verkar inte frukta avvecklingen: när beskedet kom att Barsebäck ska avvecklas, steg Sydkraftsaktien kraftigt på börsen - och priserna på de långsiktiga, bundna el-leveranserna steg också. Det lönar sig tydligen ännu bättre att kräva staten, oss medborgare, på skadestånd än att fortsätta driva gamla dåliga reaktorer.


Vad kostar det att avveckla?

När olika ekonomer och debattörer räknat ut att kärnkraftavvecklingen kostar mellan 40 och 400 miljoner, har de inte tagit hänsyn till de dolda kostnaderna (samhällets subventioner) för att hålla kärnkraften igång. Energiforskaren Björn Karlsson har åt den statliga Energikommissionen räknat ut att det rör sig om 40-60 miljarders fördyring om man avvecklar kärnkraften till år 2020 istället för till 2010. Trots att man alltså räknar på detta snedvridna sätt, motsvarar notan för avvecklingen inte mer än 2 öre/kWh, alternativt att utrymmet för privat konsumtion minskar med motsvarande en färg-tv per person9).


Vad händer med samhällsekonomin - och med jobben?

Det mesta tyder på att det är andra faktorer som avgör priserna på den avreglerade elmarknaden än avvecklingen av den svenska kärnkraften. Avvecklingen gör eventuellt att dessa höjningar kommer något tidigare än de annars skulle ha gjort. Det uppvägs dock ganska snabbt av de arbetstillfällen som uppbyggnaden av ett nytt energisystem ger.

Hur många jobb det blir finns det olika beräkningar på, alla lika osäkra. Biobränsleteknik och solcellsteknik liksom teknik för effektiva energisystem är områden där Sverige ligger bra till internationellt. Det finns utrymme för nya företag, både mindre och större, även sådana som kan bli våra nästa världsledare efter Volvo och Ericsson.

Hur vi än agerar kommer industristrukturen att förändras. Stål- och pappersindustrin enligt den gamla modellen kommer inte att försörja landet för all framtid. Om vi inser det i tid underlättas omställningen.

"Vi är övertygade om att en avveckling är viktig för sysselsättningen. Så fort politiska beslut fattats om när de olika reaktorerna ska tas ur drift kommer investeringarna att sätta fart", säger representanter för fem olika politiska partier i Stockholms stadshus med finansborgarrådet Mats Hulth i spetsen10).


Litteraturtips
1) Christopher Flavin: Nuclear Power, utg av Worldwatch Institute, USA 1983
2) Millqvist och Walin: Kärnkraftens ekonomi, utg av Greenpeace Sverige 1986
3) Holm och Lothigius: De stora forskningsanslagen går till kärnkraft, i: Kilowatten, Fakta i energifrågan, Naturia Förlag 1995
4) Tomas Kåberger, PM i SOU 1994:107
5) Fredrik Lundberg: Sydkraft och makten - rövarsaga ur verkligheten, i: Sveriges Natur 6/94
6) Millqvist och Walin, se ref 2
7) Framräknat vid jämförelse mellan SOU 1980:14, SKB Plan92 och SKB Plan94
8) Dagens industri 950914
9) Söderström och Karlsson: Ickebeslut dyrare än avveckling, Dagens Nyheter Debatt 970122
10) Hulth, Andersson, Olofsson, Fare och Skånberg: Stockholms stad vill snabbavveckla, Dagens Nyheter Debatt 970115