Miljömagasinet: 50/2009:  Solenergin på stark frammarsch

Under tre dagar av konferenser om förnybar energi i Bryssel, där jag deltog i egenskap av svensk projektledare för EU-projektet REPAP ( Renewable Energy Policy Action Paving the way to 2020) framkom att det nu sker en kraftig utbyggnad av solenergi och vindkraft i världen. Förnybar energi, tillsammans med energieffektiviseringar, kan därför inom överskådlig tid ersätta både kärnkraft och fossilkraft, om politikerna så vill. Nedan redovisas de viktigaste utvecklingstendenserna på solenergiområdet. Solenergi kan idag i huvudsak delas in i följande underrubriker, även om ny spännande och billig teknik är under utveckling, t ex Sharps dye solar cell.  

a) PV-system, PV= Photovoltaics, dvs. den äldsta soltekniken för elproduktion  

b) Termisk solkraft, CSP ( = Concentrated Solar Power)

c) Tunnfilmssolceller, som visat sig billigare än PV

d) Termisk solenergi, dvs. varmvattenproduktion  

A) Fotovoltaiska solceller har ökat globalt från 1428 MW installerad effekt år 2000 till 3847 MW 2004 och 14730 MW 2008. 2009 kommer över 20 000 MW PV-solceller att vara installerade i världen. Det kan jämföras med den svenska kärnkraftens effekt, drygt 9 000 MW, om alla reaktorer går som de ska, vilket inte alls är fallet. Enligt EPIA European Photovoltaic Industry Association, kommer, om solceller stöds aktivt med inmatningstariffer, år 2013 över 80 000 MW solceller att vara installerade i världen. Däremot, om regeringarna gör som i Sverige, dvs. inte stöder solenergiutbyggnaden annat än med munväder, stannar utbyggnaden vid ca 55 000 MW år  2013.

B) Koncentrerande Solkraftverk gör sig bäst i Medelhavsområdet, där det finns gott om direktinstrålande solenergi. Enligt Estela, European Solar Thermal Eletricity Association, byggs för närvarande ( oktober 2009) mer än 30 sådana kraftverk bara i Spanien på 50 MW vardera. Solstrålarna koncentreras och fokuseras med hjälp av speglar, t ex på ett torn där vatten förångas och driver en ångturbin. Totalt investeras ca 5 miljarder Euro i dessa CSP-projekt i Spanien. Liknande kraftverk byggs också i Algeriet och Marocko. 30 000 MW CSP kan nås i Europa år 2020 enl. Estela, producerande ca 90 TWh el/år, motsvarande ca 15 kärnkraftverk av svensk normalstorlek.
 
Ännu häftigare planer finns för hela Medelhavsregionen. I somras bildades ett konsortium av 12 stora företag, Desertec, med målsättningen att investera 4000 miljarder i solkraft från Sahara. I konsortiet ingår bl a tyska Siemens, Eon, RWE och
Deutsche Bank samt ABB med flera. De får bl a stöd av Europeiska Investeringsbanken, EIB. Överföringen ska ske med högspänd likström med små förluster och energin kan lagras i saltlösningar. Utvecklingen av CSP är idag ännu snabbare i USA än i Europa på grund av höga elpriser. Bara i Kalifornien, där elpriset under toppförbrukningstimmar kan gå upp till 4 kr/kWh, planeras nu för 5600 MW CSP. Idag kan sådan el produceras för ca 1 kr/kWh, och priset sjunker i takt med den tekniska utvecklingen. Även Australien, Kina och Indien satsar kraftfullt på CSP-teknik. Indien, t ex , har som mål att ha 20 000 MW solel installerad 2020, dock inte bara CSP.

C) Den billigaste soleltekniken idag är tunnfilmssolceller, som nu kostar under 1$/watt. Amerikanska företaget First Solar Inc, som nu bygger världens största tunnfilmskraftverk i Kina, på ca 1000 MW ( lika stort som ett kärnkraftverk),
Räknar med att kostnaden år 2012 är nere i 0,5 $/watt. Det kan jämföras med Moodys och Standard&Poors uppskattning av kostnaden för nya kärnkraftverk, Ca 7 $/Watt. Sä även om kärnkraften går ca 6 000 timmar per år medan solkraftverk
går ca 2000 timmar/år så blir solel billigare ! Den nya tunnfilmstekniken har nu en produktion motsvarande ca 20 % av PV-produktionen. Andelen växer stadigt.

D) Termiska solfångare, som producerar varmvatten, är nog den teknik som förblir den vanligaste. Med en offensiv politik kan ca 250 000 MW termiska solfångare vara installerade år 2020 i EU enl. European Solar Thermal Industry Federation. Bara i Sverige skulle man på sikt kunna producera 60 TWh värme om alla hustak som är lämpliga utrustas med solfångare. Europaledande är nog regionen Oberösterreich, som redan idag har 0,7 m2 solfångare/invånare, dvs. lika mycket som i min hemby Österå i Dalarna. Solfångare i Sverige gynnas också av den s k snöeffekten, dvs. multipelreflexioner från snön, som gör dem till en sorts koncentrerande solfångare om de vinklas rätt. En bekant till mig i Ytterhogdal i Jämtland förvånades över att han på vintern fick mer solenergi än vad som var teoretiskt möjligt innan han insåg snöns betydelse. Sammanfattningsvis så är solenergin på en oerhörd stark frammarsch internationellt. Priserna rasar i takt med att volymerna och konkurrensen från Kina ökar. De som idag förordar en satsning på dyr kärnkraft istället för på billig solenergi, t ex Kungliga
Vetenskapsakademin, framstår som mycket okunniga om den nya teknikens
dramatiska utveckling. Det måste bli en av miljörörelsens viktigaste uppgifter inför
valet 2010 att informera svensk folket om den nya energisituatioen. Förnybar energi och energieffektiviseringar är den billigaste och bästa vägen mot framtiden.
Göran Bryntse, Tekn Dr
Ordf. i FmKK
Styrelsemedlem i SERO

**********************************

What powers drive the nuclear lobby?

Global warming increases the risks and dangers of nuclear power, not its usefulness

Response to a lobby that has launched a fresh offensive.

 Eva Moberg

Aftonbladet (Sweden)28 April 2008

What are the powers that drive the nuclear lobby? A major offensive to promote nuclear power is currently under way. The main argument is extremely oversimplified, and thus effective: “Since the biggest contributor to the accelerating greenhouse effect is carbon dioxide, and since nuclear power does not emit CO2, we must choose that energy source.”

But in the long run, this is the surest way to leap from the frying pan into the fire. We need to keep three things in mind:

 • Although nuclear power does not result in a significant increase of carbon dioxide emissions during operation, enormous amounts of fossil fuel are used during the entire process-- from uranium mining and enrichment, to transport, fuel production, construction and dismantling of reactors, and waste management.

 • Carbon dioxide in itself is not the greatest threat. That comes rather from the atmospheric warming to which CO2 contributes-- and nuclear power also does the same, even during operation. The energy efficiency of a nuclear reactor is only 30-35 per cent, which is less than that of a coal-fired power plant. Most of the remaining energy becomes waste heat. In the case of Sweden, this means that nuclear power contributes the heat equivalent of over 150 billion kilowatt-hours to atmospheric warming every year. In addition, nuclear waste and reactor cores must be continuously cooled, which is why nuclear plants are usually located near water. They take in cool water and release hot water into rivers and seas. Enormous quantities of relatively cool water are continuously heated and released back into the environment.

 • Nuclear power itself poses the greatest danger stemming from the climate changes that are certain to occur in any event. The final storage of nuclear waste-- a technological problem that has yet to be solved-- must be able to withstand all threats for a half million years. But such threats are expected to increase fairly soon; they include a dramatic rise in sea level, extreme drought, massive flooding, earthquakes and landslides. How nuclear safety can be maintained in our turbulent future is an unsolved mystery that is greater than ever.

Some of the problems are already evident. In France, there are 37 nuclear reactors situated beside rivers. During the hot summers of 2003, 2004 and 2006, the water of several rivers became so warm that reactors had to be shut down or operated at reduced effect. The water level became so low in some rivers that the required dilution of radioactive substances was insufficient. As in Germany, the problem was “solved” by arbitrarily raising the acceptable temperature limit for river water. France, whose electricity supply includes the highest proportion of nuclear power in the world, was forced to import large amounts of electricity from other countries.

 In Spain, the nuclear power plant that provides 20 per cent of the country’s electricity supply had to be shut down when the water of the Ebro River became too warm. At Browns Ferry in Alabama, U.S.A., one reactor was shut down and two were operated at reduced effect when the water of the Tennessee River became too warm.

 Further, the notion that nuclear power can halt the greenhouse effect is based on partial blindness. It is often stated, for example, that nuclear power currently accounts for 15 per cent of the world’s energy supply, but that is incorrect. It accounts for 15 per cent of electricity generation. Of the total world energy supply, nuclear power accounts for only 2-3 per cent.

For nuclear power to make a meaningful contribution to the reduction of carbon dioxide emissions, there would have to be at least 1500 reactors in operation. The total number at present is 439, five less than five years ago. Many are reaching the end of their operational lives, and around 100 must soon be shut down.

Even if all reactors could be operated for 40 years, in order to maintain the current number of 439 it would be necessary to plan, build and start 1.5 reactors every month until year 2015, and one every 18 days during the following decade. Given the energy and other resources that would be required to do that, it is clear that all the recent chatter about nuclear power as the solution to our energy problems is, at best, wishful thinking. On top of that, future generations would have to possess the resources and the competence to dismantle and decontaminate all of those reactors, whether 439 or 1500, and to safely dispose of their wastes.

The United Kingdom’s prime minister, Gordon Brown, recently approved an expansion of nuclear power in that country, an executive decision which has been gratefully accepted by nuclear enthusiasts in Sweden as some sort of argument in public debate. But they neglect to mention that Brown ignored the recommendations of his government’s own advisory panel, the Sustainable Development Commission. Its report, The Role of Nuclear Power in a Low-Carbon Economy, provides a thorough analysis of all relevant aspects by a broad panel of scientific experts.

Their report documents that, among other things, a doubling of British nuclear power would only reduce CO2 emissions by eight per cent, using 1994 as the baseline year. All proposals for additional nuclear power were firmly rejected (report available at: www.sd-commission.org/uk/scotland).

Coverage of nuclear power’s negative aspects by the Swedish press has been limited to the numerous technical failures and operating errors at our nuclear power plants. Such problems are, of course, quite serious enough. But to take just one example of the otherwise general lack of interest: A report on uranium mining, produced by the Swedish public TV programme Uppdrag gransking, was met with complete silence by other mainstream media, despite its well-documented treatment of the subject and horrifying images of the enormous land areas that must be kept strictly isolated forever after the mines are shut down.

Neither has any news value been assigned to a significant recent report by Germany’s nuclear safety agency, concerning research based on that country’s register of children’s cancer. The results show that rates of cancer increased by 60 per cent among children residing within five kilometres of a nuclear power plant. The risk of leukaemia increased by 117 per cent.

In short, it is clear that the current pro-nuclear offensive is not driven by knowledge and wisdom. What is behind it? Sweden has an electricity surplus, enormous potential for economizing and effectivization, and electricity can already be produced more cheaply by wind generator and solar cells than by new nuclear power. Is the use and further development of such alternative energy sources going to be blocked, once again, by nuclear power?

And I have not even touched upon what is perhaps the most serious problem: the link between nuclear power and nuclear weapons, and the spread of nuclear weapons in a world subject to unanticipated changes, and conflicts with potentially infernal consequences.

Translation: Al Burke  

 Curing Plague with Cholera 

The nuclear power lobby has launched a fresh offensive,and it is vital to mobilize resistance before it is too late.

 Eva Moberg Aftonbladet (Sweden)

24 January 2007

An international offensive for nuclear power is currently under way. The general public’s knowledge of the issue has declined, and in Sweden it has long been treated as merely an obstacle to an alliance of bourgeois political parties. In addition, we have been ill-served by the major media, which usually mention nuclear power only as a necessary means of counteracting global warming.

         In fact, there are several reasons why nuclear power is incapable of serving that purpose, as explained by many highly qualified international experts. But for some reason, their message is seldom conveyed by our major media — a phenomenon which, in itself, is a suitable subject for research.

         Whatever else is done, the use of fossil fuels must be drastically reduced. There are many reasons to change our priorities, including the depletion of resources, the growing mountains of waste, population growth, dangerous conflicts in a world with weapons of mass destruction, and the contamination of air, soil and water. In such circumstances, to replace oil and coal with nuclear power is to cure plague with cholera. All other alternatives — and there are alternatives — are better.

         In order for nuclear power to make a significant contribution to the reduction of carbon dioxide emissions, at least 1500 new reactors would have to be built. At present there are 440 reactors worldwide. About 100 new ones are being planned, primarily in Asia; but roughly the same number must be shut down for safety reasons within the next few years.

         Building a new reactor requires a great deal of energy — for uranium mining, nuclear fuel enrichment, thousands of transports, construction of the reactor and its holding ponds, etc., etc. Then there is the energy required for dismantling and ensuring the safety of exhausted reactors, the storage of radioactive wastes, and the long-term maintenance for which future generations will need sufficient competence and financial resources. According to the U.S. National Academy of Sciences, storage and maintenance will have to be sustainable for at least a half million years and be able to withstand earthquakes, volcanic eruptions and ice ages.

Global warming in itself creates serious problems for nuclear power. Reactors require large volumes of water for cooling, and are therefore sited by seas, lakes and rivers. Their cooling systems must never be allowed to fail.

         But at some locations, the water level is expected to rise and flood reactors. At other sites, drought is expected to have the opposite effect: Water shortages will create potentially catastrophic problems for reactor cooling systems.

         Earthquakes are expected to become more frequent on a warmer earth, while the increasing strength of hurricanes will cause other problems for the complex nuclear facilities.

         What’s more, nuclear power contributes to ocean warming, one of the most powerful factors affecting climate change. The water taken from seas and rivers to cool reactors is considerably warmer when it is returned to its source, and thus contributes to both global warming and problems of marine ecology. For an example of the latter: The eighteen nuclear reactors that now border the Baltic Sea are aggravating the effects of over-fertilization, including massive algae blooms. According to Russian environmental organizations, the nuclear power plant near St. Petersburg needs tens of cubic metres of seawater every second for its cooling system.

         That shortages of cooling water eventually lead to meltdowns has been acknowledged even by researchers in an article published in New Scientist; but for some reason, they contend, meltdowns will not occur until humans have become extinct. An ordinary layperson might wonder why there could not be any humans left to be affected by nuclear meltdowns when cooling water becomes scarce.

         The Swedish public has been lulled with endlessly repeated reassurances of “our safe and well-functioning reactors”, despite the fact that they often need to be shut down for safety reasons. If they were subject to risk due to war or terrorist attack, all of them would have to be shut down; and they continue to pose risks even after shutdown.

         For the nuclear power industry, it is absolutely essential to secure public acceptance in order to expand, which in turn requires that it be able to cope with the mounting problem of waste disposal. But all available resources must be allocated to the latter, for example in the clean-up of the Kola Peninsula in Russia where the risk of meltdown is 25 per cent, or in attempting to solve the immense problems at Sellafield in England, La Hague in France and Livermore Laboratory in the United States.

Nuclear enthusiasts have now found the perfect ally in the person of James Lovelock, originator of the Gaia Hypothesis — i.e. that the biosphere and the earth’s physical components together form a complex, interacting system. In his latest book, The Revenge of Gaia, Lovelock makes an impassioned case for the use of nuclear power instead of coal and oil to counteract global warming. That argument has been warmly embraced by individuals who were previously inclined to ridicule the Gaia Thesis, and still reject Lovelock’s contention that the goal of economic growth must be abandoned immediately.

         Lovelock’s standpoint is easy to understand within a psychological perspective, since he has struggled longer than most and against strong resistance to spread awareness of the global warming threat and crucial ecological relationships. But, surprisingly, his advocacy of nuclear power is both demagogic and inconsistent.

         All of the changes proposed by James Lovelock are based on the premise that people must first become deeply frightened by the threat of global warming, and deeply engaged as a result. Yet, he heaps scorn on “emotions and feelings” whenever they do not conform with his beliefs. He paints a picture of a nuclear industry that is weak, and bullied by a gigantic environmental lobby that has pulled the wool over the public’s eyes and has nearly broken the nuclear power industry and its quest for scientific truth. What’s more, the industry suffers from low social and economic status!

         He expresses regret for Hiroshima and Nagasaki, primarily because they gave rise to an erroneous conception of nuclear power. The atomic bombs that destroyed those cities have prevented us from seeing what a wonderful gift nuclear power is. Instead, our minds have been benighted by fear of nuclear war.

         Naturally, Lovelock makes light of the Chernobyl accident, and the long-term health risks of nuclear power are dismissed with the argument that a third of us are going to die of cancer sooner or later, anyway. He ought to be aware, however, that rates of thyroid cancer and leukaemia among children have multiplied in Ukraine and Belarus since the Chernobyl accident. In Ukraine, the genetic damage that can be measured has increased by a factor of 15. It has been reported that in the German state of Bavaria, which also received a large amount of nuclear fallout, the rate of stillbirths increased by 40 per cent during the three years following the accident.

         Many similar reports have come from the contaminated area, which is considerably larger than Denmark. Kofi Annan, U.N. Secretary-General at the time, wrote in 2002 that: “At least three million children in Belarus, Ukraine and Russia are in need of medical care due to the Chernobyl accident. We will not know until 2016, at the earliest, how many are likely to become seriously ill.“        

         The cost of cleaning up at Chernobyl has been calculated as €440 billion (ca. USD 68 billion). But that figure does not include the costs of long-term medical care related to the accident, nor of the sarcophagus (containment structure) that must be built over the ruin as soon as possible because the old one is on the verge of collapse.   

That it is still politically possible to consider nuclear power as a viable energy source is due to four factors: the most serious health effects are on foetuses and infants; it takes a long time for many forms of cancer to develop; chromosome damage does not fully manifest itself until many years have passed; the increasing concentration of radioactive substances in the food chain is a process that is not very well understood by the general public.

         That women everywhere comprise a large majority of nuclear opponents is probably due to the fact that they are most directly affected by the kind of suffering involved. But the fact that the majority are women has also made it easier to run over the opposition.

         Another weakness of James Lovelock’s position is that he appears to be unaware of perhaps the most serious consequence of nuclear proliferation — the increased potential for the construction and spread of nuclear weapons.

 That, which many during the 1970s and ‘80s realized should never be allowed to happen, has now happened. The number of countries with nuclear weapons or the potential to acquire them has doubled. Nuclear materials are in circulation, uncontrolled. The threshold for use has been lowered by “adaptation to limited purposes”. There is a growing acceptance and trivialization of “the unthinkable”. The United States upgrades its arsenal and develops new variants. The United Kingdom is planning to modernize its nuclear weapons fleet. Meanwhile, advocates of nuclear power for civil uses are on the offensive.

         Thus, there are plans to spread and further develop nuclear power in a world where powerful leaders do not appear to have grasped what nuclear weapons are and what is required to get rid of them.

         In a science programme recently broadcast by Swedish public television, it was emphasized that, if nuclear power is to be expanded in the world, a way must be found to prevent linkages with nuclear weapons. This is a message that has been repeated for the past thirty years, but no such “way” has yet been found. Instead, the International Atomic Energy Agency (IAEA) has served both to allay public anxiety about nuclear weapons and as a promoter of nuclear power.

         The nations that were the first to acquire nuclear weapons are now regarded as possessing the sole right to keep them. Attempts by other nations to follow their example are portrayed as threats to humanity — unless the imitators are allies, of course.

It is difficult to understand how any power-seeking leader in any part of the world can draw any conclusion from the behaviour of the nuclear powers, other than that it is necessary to become one of them. Why should one forgo something that confers so much status and respect in the world? This basic question is almost never publicly addressed to presidents, prime ministers or foreign ministers of the nuclear powers and their allies.

         But it is the most crucial question confronting the world today. If it is seriously maintained that the threats posed by nuclear weapons must be eliminated, it is necessary to stop respecting those who possess such weapons and to regard any possession as criminal. U.N. Resolution 36100 declares that any doctrine which allows first use of nuclear weapons is “incompatible with the moral norms of humankind”, and that any use of nuclear weapons is “the most serious conceivable crime against humanity”.

         To questions regarding weapons that might conceivably be used against Iraq and Iran, President Bush has on several occasions replied, “All options are on the table”. In other words, nations are threatened with nuclear weapons in order to pressure them to forgo nuclear weapons. In the future, any nation with nuclear power that becomes involved in an escalating conflict may be suspected by neighbours and/or enemies of developing such weapons.

         Mohamed El Baradei, head of IAEA, has referred to the threat of terror attacks against nuclear power plants as something new. That is not correct: The risk of terrorist actions against nuclear facilities has been discussed for decades, but apparently only in journals and documents with which the IAEA is not familiar.

Among the most frightening aspects of the current situation are the silence, apathy and indifference to what is happening. Is that a consequence of the ignorance which is nurtured by our media?

         The most common technique to disarm those who attempt to alert and wake up the general public is to label them as “doomsday prophets”. Using the power of words over thoughts, that phrase is used to turn reality on its head. The biblical doomsday prophets declared that the Day of Judgement was at hand, and that it was necessary to mend one’s ways in order to avoid damnation.

         Those who today are labelled “doomsday prophets” are trying to do something very different — to prevent disaster because they believe that it is possible to do so.

 translation: Al Burke  

Onsdag 29 oktober 2008 - Skånska Dagbladet   LUND - LOKAL DEBATT

 ESS – ett livsfarligt projekt

En artikel d. 9/10 bagatelliserar riskomomenten vid ESS-projektet i Lund och beskrivar det som ofarligt, samtidigt som man försöker grönmåla projektet. Stadsbyggnadskontoret i Lund anser ESS för att vara säkert under normal drift, men man har inte utarbetat ”worst case”-scenarier för inträffandet av allvarliga olyckor, och redovisat de möjliga verkningarna på befolkningens hälsa, miljön och regionens ekonomi.

En rapport från 2004 - ”Safety and Licensing of the European Spallation Source” - som sammanställts av en av initiativtagarna till ESS,  Forschungszentrum Jülich i Tyskland, beskriver hur olyckor kan uppstå inne i anläggningen t.ex. vid bortfall av nerkylning, protonstrålemismatch och utsläpp från målinneslutningen. Brand i anläggningen kan också uppstå som resultat av yttre påverkningar eller händelser, såsom jordskalv, flygplan som störtar, brand eller gaseksplosioner. Rapporten beskriver desse olyckor som potentiellt mycket farliga och rekommenderar, att det utarbetas beredskabsplanering, som bl.a. omfattar evakuering och inkvartering av befolkningen, samt odlingsförbud för lantbruket i området (1).

En annan rapport, finansierad av Lunds kommun och utarbetad som ett examensarbete vid

Lunds tekniska högskola, identifierar år 2006 fyra möjliga olyckstyper. Olycka vid transport av farligt gods, tungmetallutsläpp, vätgaseksplosion/brand och vätgaseksplosion//brand med efterföljande tungmetallutsläpp (2).

Sju år efter att Lund lämnade sitt erbjudande om värdskap för ESS, har det fortfarande inte utarbetats en utvärdering av olycksriskorna eller worst case scenarier för en allvarlig olycka i anläggningen.

Numera vill ESS Scandinavia inte ens ge klart besked om vilken tungmetall och hur stora mängder av detta, som ESS kommer att innehålla.  Enligt de ursprungliga planerna talade man om 20-40 ton kvicksilver. Denna tungmetall blir dessutom radioaktiv, och är redan i sig själv väldigt giftig.

Dessa frågor har inte besvarats – i stället får vi en cynisk ”grönmålning” som beskriver projektet  som miljövänligt, därför att den stora konsumtionen av elektricitet skall komma från förnybar energi. Men behovet av el till ESS på runt 310 GW/h om året (3) är mycket stort! Det motsvarar ungefär hela produktionen från Sveriges största (världens tredje största) havsbaserade vindkraftspark. Lillgrund ute i Öresund som förser 60.000 hushåll med el (4).

Ninna Widstrand, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Linda Birkedal, Lunds Naturskyddsförening

Per Hegelund, Miljörörelsens kärnavfallssekretariat Milkas

Niels Henrik Hooge

Noter:

(1) Rainer Moormann, supported by Sigrid Reiche-Begemann (Ed.), Forschungszentrum Jülich, Institut für Sicherheitsforschung und Reaktortechnik, Safety and Licensing of the European Spallation Source (ESS), Juni 2004, s. 1-49, http://juwel.fz-juelich.de:8080/dspace/bitstream/2128/290/1/Juel_4136_Moormann.pdf

(2) Mattias Jönsson & Johan Rönmark, European Spallation Source ur ett riskperspektiv, Report 5202, Brandteknik, Lunds tekniska högskola, Lunds universitet, Lund 2006, s. 47-50, http://130.235.7.155/publikationsdb/docs/5202.pdf

(3) ESS Scandinavia Secretariat, The ESS Scandinavia submission to the ESFRI Working Group on ESS siting, 25th April 2008, s. 35, http://esss.se/documents/EWESS-Questionnaire-lowres.pdf

(4) http://www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/518304omxva/518334vxrxv/518814vxrxe/521124omxvi/521154vxrax/522474lillg/index.jsp

December-krönika i Dalabygens Tidning

Energisnåla julklappar 

Snart är det jul och många funderar på vilka julklappar som de ska köpa. Ett alternativ är attförena nytta med nöje, t ex köpa energisnåla prylar. Då tjänar man ofta pengar på det i form av lägre elräkning. 

Elförbrukningen i Sverige sjunker

År 2001 nådde Sverige en topp i elförbrukningen, ca 150 TWh. Sedan dess har faktiskt förbrukningen sjunkit en hel del. Senaste 52-veckorsperioden har förbrukningen varit ca 143 TWh, dvs. i genomsnitt har elförbrukningen sjunkit med ca 1 TWh/år ( 1TWH = 1 miljard kilowatt-timmar, ungefär lika mycket energi som årsproduktionen från ca 250 vindkraftverk av den storlek som finns i Bjursås). Det är alltså en ganska betydande minskning av Sveriges elförbrukning som skett detta århundrade trots högkonjunkturen, faktiskt något större än produktionsbortfallet av de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Förbrukningen kommer /sannolikt att sjunka även de närmaste åren, dels på grund av den kommande lågkonjunkturen, men också på grund av att de nya apparaterna vi köper i regel är energisnålare än de gamla vi gör oss av med. Så drar t ex ett nytt kylskåp eller en ny frys bara hälften så mycket energi som de vi köpte för 15 år sen och som snart måste bytas ut. Nu kan dessutom kommuner och vägmyndigheter köpa gatubelysning som i huvudsak drivs av solceller, från ett företag i Alingsås. Mycket talar därför för att elförbrukningen i Sverige år 2010 kommer att vara under 140 TWh. Elproduktionen däremot kommer enl. Energimyndighetens prognos att öka för att bli ca156 TWh om två år. Sverige får alltså år 2010 ett mycket stort elöverskott på ca 16 TWh. Sveriges elförsörjning skulle alltså inte påverkas om vi stängde av en kärnkraftsreaktor 2009 och ytterligare en år 2010. Överskottet kommer sedan att växt till minst 30 TWh år 2015. Säkraste sättet att minska elpriset är dock faktiskt att spara energi. Då kan Sverige försörjas med de billigaste kraftverken. De befintliga, nu färdigamorterade vattenkraftverken blir då den viktigaste delen av vår elförsörjning. De har en rörlig driftskostnad på högst ett par ören/kWh.

Julklappstips

Den nya belysningen, s k LED-lampor (LED = Light Emitting Diodes, lysdioder), drar barahögst en tiondel och ibland bara en tjugondel av vad en vanlig glödlampa förbrukar. Jag har på IKEA i höst köpt en golvlampa av märket Jansjö, som drar 3,5 Watt men ersatt en lampa som drog 40 Watt. Man kan också köpa bordslampor och vägglampor av samma typ. De står inte i IKEA-katalogen, eftersom de är så nya, men de kan hittas på nätet. En annan nätsajt som säljer energisnåla prylar är www.greenhome.com. Där kan man t ex köpa en skrivbordslampa för 100 dollar som bara drar en tjugondel av den ström som en motsvarande glödlampa drar. Dessutom håller lysdioden i 10-20 år, så sett över 10 år är ett inköp av en sådan lampa rena klippet. Det finns många fler spännande julklappstips på greenhom.com. Vad sägs t ex om följande förslag: solcellsdrivna batteriladdare, fläktar, utebelysning av olika slag, ugnar (!), radioapparater, värmepumpar, ficklampor m.m. Givetvis kan man köpa solcellspaneler som ökar självförsörjningen av el i bostaden.

Man kan också köpa energisnåla datorer. I höst har Intel börjat sälja sin nya processor Atom. Den drar bara en fjärdedel så mycket ström som deras tidigare processor Celeron. Det finns /nu persondatorer med den nya energisnåla processorn att köpa. Inom några år kommer det säkert att finnas persondatorer som i huvudsak drivs av solceller, kanske redan nästa år. Greenhome.com säljer f.ö. en LCD-bildskärm som bara drar en tiondel så mycket ström som en konventionell bildskärm av katodstråletyp.

Elcyklar finns

I höst har jag provcyklat en elcykel, dvs. en vanlig cykel men med elmotor, som drivs av ett litium-jon-batteri, dvs. samma typ som snart kommer att finnas i elbilar. Man måste trampa lite långsamt för att elmotorn ska vara igång, så den klassas som en cykel, inte som ett motorfordon. Den blir mycket bekväm om man ska cykla några kilometer. Uppförsbackarna går som en dans, och man blir inte svettig ens efter en mils cykelfärd. Så fort man slutar trampa så stannar motorn så man behöver inte heller vara rädd. Cykeln har sålts i 30 miljoner exemplar i Kina men har ännu inte funnit en marknad i Sverige. Ett Göteborgs-företag tog i våras hem en container med elcyklar från Kina, men har ännu inte lyckats sälja mer än en bråkdel av dessa. De kostar ca 5-6 000 kr/styck. Det kommer ständigt nya, energisnåla apparater och prylar ut på marknaden, och jag kan inte

här ge en fullständig överblick, men återkommer gärna med tips om fler spännande prylar som dyker upp. 

Till dess önskar jag alla energisnåla entusiaster en God jul och ett Gott Nytt År. 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i SEROs sektion för effektivare energianvändning

- - - - - - - -

Sveriges Natur:
TA  FRAM  ER  HEMLIGA  FRAMTIDSSTUDIE!

   I Sverige ligger kärnkraften inte i medieskugga. Den ligger i en välanpassad belysning.
   Allmänheten hypnotiseras att se det hela som OK, om bara inte mineralullen hade lossnat och täppt till vattentillförseln, om bara
inte nån hade vänt avlastningsventilen åt fel håll, om bara inte nån hade räknat fel och ställt ånggeneratorerna på för högt tryck.
   I svenska medier hör vi bara talas om de nya kärnkraftverk som planeras, aldrig om de många som läggs ner. På senare år har 110
reaktorer stängts i världen, och ytterligare ett hundratal måste stängas under det närmaste decenniet.

   På något sätt hålls det utanför det kollektiva medvetandet att reaktorer tar många år att planera och bygga, att de därefter bara
håller i några decennier, varefter de måste nedmonteras för att så långt som möjligt oskadliggöras, vilket är ännu mer komplicerat och
kostnadskrävande än uppförandet, och på grund av strålningen har skjutits på framtiden hittills.

   I svenska större medier meddelas aldrig något om de kärnkraftexperter som har ändrat uppfattning.  T ex Joachim Luther,
en professor i kärnfysik som beslöt sej för att undersöka motsidans argument och fann dem överlägsna. ”Jag är vetenskapsman”, var hans
enkla förklaring. (TIME, 6/10 08) Och Michael Sailer, som arbetat med kärnkraftssäkerhet i Tyskland sen 1975. Han anser att kärnkraften
redan är passerad av den moderna energiutvecklingen och kommer att försvinna. (Miljömagasinet nr 40 08)

   Risken för kärnvapenspridning förmodas IAEA ta hand om, det hardom ju fått Nobels fredspris för! Ingen ställer institutionen till
svars för att dess ansvarsområde –NPT, icke-spridningsfördraget – har förvandlats till ett tragiskt skämt. Detta sedan grundvillkoret –
undertecknandet av fördraget – helt sonika upphävts efter USA:s krav att få tillgång till den indiska marknaden för kärnenergi. IAEA ska
nu nöja sej med att få inspektera Indiens civila anläggningar, inte de militära!

   Allmänheten har aldrig informerats om hur proportionerna och kalkylen egentligen ser ut när det gäller relationen klimathot -
kärnkraft. Den minskning av koldioxid det kan gälla uppnås snabbare, billigare och säkrare med ny teknik och förnybara energikällor. Hotet
från kärnkraften är av samma storleksordning som uppvärmningen, om inte större. Vår typ av civilisation är ohållbar av flera skäl, men
som art har människan överlevt omfattande klimatkatastrofer. Vi kanske skulle kunna överleva även nästa. Men inte om avfallslagren
fattar eld och plutoniumpartiklarna sprids runt jorden.

   Av någon anledning bedömer våra nyhetsmedier det som viktigt – vilket det ocskå är – att just den där ventilen funkade eller att
passeringskontrollen är rigorös eller att alkoholister inte jobbar på reaktorer. Men i så fall – hur ska en sån här ”säkerhetskultur”
upprätthållas i reaktorer och avfallslager världen runt när det i vilket fall som helst kommer fler och större översvämningar,
jordskred, jordbävningar och torrperioder? Blir det aldrig mer sociala omvälvninar, ekonomiskt kaos, stora epidemier, svält och krig?

   Att kärnkraftindustrin inte för längesen tagit itu  med denna ödesfråga utan fortsätter att låta problemen växa långt över
möjligheten till framtida kontroll, det har karakteriserats som försummelser ”bortom varje skala som mäter något annat än demens.” 1)
Detta ord skjuter som ett spjut ur den annars oavbrutet sakliga texten i ”The Lean Guide to Nuclear Power” av David Fleming. (The
Lean Economy Connection. (Info@theleaneconomyconnection.net)

   Innan vi utfärdar diagnosen hjärninsufficiens bör vi kanske ge dem en chans att avslöja den hemliga framtidsstudie som de bygger på.
För en sån måste väl ändå finnas? En som övertygande visar att världen blir en trygg och säker plats åtminstone de närmaste tusen
åren (fast det gäller 100.000). Det är hög tid att de tar fram den nu så att allt blir förklarat. Varför kylvattnet alltid kommer att
räcka, varför datorer och robotar alltid kommer att funka, att blykistor alltid kommer att finnas för att begrava de högstrålande.
 

Eva Moberg

1) Det engelska ”dementia”betyder även idioti.
 

Möjigheternas år 2009

Dalabygden 9 januari 2009

Finanskris, varsel och sociala nedskärningar visar att den oreglerade kapitalismen, det nyliberala ekonomiska systemet, inte fungerar den här gången heller. Företagen vill att staten ska ingripa. Tänk om! Vi kan vara på väg till ett förnyat blandekonomiskt system som löste 30-talskrisen.

Birger Sjungargårds debattartikel den 2 januari borde ge storstads-centern något att tänka på. Ursprungligen bestod Bondeförbundet / Centerpartiet av landsbygdens folk, familjejordbrukare som slöt sig samman under ledning av Bramstorp mot "truster" och storfinansens övermakt. Tillsammans byggde arbetare och bönder det Sverige som tog sig ur fattigdom till världens rikaste land med minst sociala motsättningar. Jag är stolt över att ha fått Bramstorpsplaketten.

Min morfar J.Sigfrid Edström, ASEA-chefen, undertecknade Saltsjöbadsavtalet 1938 i egenskap av Arbetsgivarföreningens ordförande, där arbetare och företagare visar varandra respekt och förtroende.  

Men nu har Centerpartiet konstiga samarbetspartner i regeringen! En arbetsmarknadsminister som kallar år 2009 för ett skitår, trots att han borde veta att förväntningar är avgörande för människors inställning till framtiden. Det är inte lockande att låna pengar till ett hus eller satsa i företaget under ett "skitår".

Så finns det ett parti i regeringen som går emot Alliansens överenskommelse och vill bygga nya kärnkraftverk, trots den dåliga finska erfarenheten, dyrt och senfärdigt. Dessutom satsar detta parti på medlemskap i Nato med militär upprustning som följd. Är det inte övertydligt att de tusentals miljarder som världens militärindustriella komplex disponerar ökar osäkerheten och orsakar fruktansvärt lidande?   

Maud håller Alliansens linje och vill inte "tjata om kärnkraften". Hon satsar i stället på det soldrivna systemet och har till och med (!) fått Vattenfall att bygga vindkraft.

Jag hoppas att Andreas har rådgivare i Miljödepartementet med antroposofernas konstruktiva syn på miljö. Allt dessa satsar på blir framgångsrikt, tycks det. Biodynamisk odling, Vidar-kliniken med leg. läkare som kan antroposofisk läkekonst, Waldorf-skolorna och läkepedagogiken. Jag tänker på Jesu ord "av deras frukt ska ni känna dem" när han lär oss att avgöra om en profet är falsk eller ej.

Maud och Andreas har tidernas möjlighet att föra in Sverige på en väg som håller för framtiden. Då vi brukar utan att förbruka, som Centerpartiet sa redan på 1970-talet.

Det är fråga om en strukturomvandling, och sådana har vi varit med om flera gånger. Samhällets struktur ändras av människor som tror på sin sak och skaffar sig resurser.

-  Bilismen såldes som frihetsmedel och man framhöll inte att kommunikationssystemet skulle medföra asfalterade vägar på god matjord, sönderslagna stadskärnor, bilköer, isolerade människor ensamma i en plåtlåda som dödar miljoner, förstör miljön och driver fram krig för olja. Bilen är bra på landet men inte för långa transporter eller masskommunikation, där många färdas samtidigt åt samma håll!

- Omstruktureringen i handeln motiverades med bekvämlighet, och man sa inte då att vi  ska betjäna livsmedelsindustrin genom att diska deras fula förpackningar, transportera dem långa vägar för återvinning och bli beroende av halvfabrikat med diverse skumma tillsatser.

- Livsmedelsjättar som Monsanto har fått Lantburksuniversitetet att tro att det är modernt och vetenskapligt att vara beroende av olja för konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och att föra över gener från olika arter i GMO. SLU motarbetar det ekologiska lantbruket, som skapar resurser av solen, vatten, koldioxid från luften och naturens suveräna materie-kretslopp. När vi går över till ekolantbruk blir marken åter värdefull och hela världens landsbygd blir viktig.    

Det är lätt att se hur tokig och obekväm (faktiskt) vår nuvarande samhällsstruktur är, som u-länderna håller på att ta efter.

Det goda som industrin också medför kan behållas utan att vi plundrar fattiga i u-länder och utan resursslösande metoder.  

De flesta av oss hänger bara med i den strukturomvandling som andra åstadkommer. Men vi kan alla påverka! Stöd de organisationer som kämpar för en god värld! När regeringen satsar för att motverka arbetslöshet, se till att stödja den goda strukturomvandlingen! Bilda opinion för framsynta lagar för resurshushållning och för att statens stimulanser villkoras med miljökrav! Lägg statliga beställningar i det privata näringslivet för förnybar energi och ta ett fast grepp om statliga företag så att de agerar framtidsklokt.

Maud och Andreas, ni har tidernas chans! 

Birgitta Hambraeus

Satsa på förnyelsebara energikällor 
Svar på Claes-Göran Kjellanders spalt i DN 30 januari

I energidebatten undrade någon nyligen, varför så många lägger kunskap och klokhet åt sidan, så snart det handlar om energipolitik. Yttrandet syftade naturligtvis på dom som är kritiska mot kärnkraften.

Ja, nog har man fått höra diverse märkliga tillmälen och invektiv, när man har nämnt att kärnkraften har sina nackdelar. Många vill inte höra talas om att framställningen av kärnbränsle har spolierat miljön i områden i bland annat Canada och Australien. -Många tycks tro att kärnkraften verkligen inte ger några utsläpp av koldioxid, fastän det i själva verket sker koket stora sådana utsläpp vid olika procedurer under kärnbränsleframställningen.

Nu talas det ju om nya reaktorer och om effektökning i gamla reaktorer, trots att detta skulle innebära kraftigt ökade utrymmen för kärnavfallet och kosta åtskilliga miljarder extra. Om dessa miljarder i stället satsas på förnyelsebara energikällor, bland annat solceller, bör Sverige på ett renare och snabbare sätt kunna få den elenergi, som behövs för industri, tågtrafik, belysning m.m.
Den miljöstörande kärnkraften måste successivt avvecklas, ja. förr desto bättre.

Gävle den 4 febr. 2009
Thorild Dahlgren
Färgerigatan 6
806 45 Gävle

Maud Olofssons politiska hyckleri känner inga gränser

För oss som har våra rötter i SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, var det en bedrövelsens dag när Maud Olofsson kapitulerade för major Björklund och kärnkraftsindustrin. För nu står det klart att centern inte längre förvaltar partiets arv. Det har varit uppenbart länge att partiet skäms för sitt ursprung, Bondeförbundet, och i stället vänder sig till städernas väljare. Omedveten om att ättlingar till småbrukarna i städerna har en känsla för sitt ursprung och vill se en levande landsbygd.

Under Maud Olofsson tid som partiledare har det blivit alldeles uppenbart att hon helst vill glömma att det är folket på landsbygden och Sveriges småbönder som en gång bildade partiet i strid med herrgårdshögern. Centern var länge småfolkets parti som hade mer gemensamt med arbetarna än med de högre skikten i samhället.

Vid centerkonferensen på Gotland var Maud riktigt hög och talade om den "Gyllene porten till förnybar energi". Det var ett närmast extatiskt tungomålstal. När inte det hjälpte föll hon i bästa amerikanska valtalsstrategi i tårar över sitt eget tal och "då bröt applåderna ut" enligt Gotlands Tidningar. Ja det är nog många trogna centerpartister som fäller en tår, men förstås av helt annan anledning, över Mauds historiska svek.

Medierna har genom den listiga uppläggningen med en konferens för centerns kommunfolk i direkt anslutning till alliansens energiuppgörelse getts en alldeles felaktig bild av stämningen inom partiet. De som åker på dessa konferenser är främst ideologiskt urlakade kommunalråd som inte på något sätt är representativa för centerns väljare. Ofta i konflikt med sina väljare lokalt då de gör praktiskt taget vilka kompromisser som helst för att sitta kvar vid köttgrytorna. De allra flesta backar upp allt som kommer från partiledningen, rädda för en intern debatt som kan skada partiet och därmed äventyra partistöd och deras välavlönade kommunala uppdrag.

Jag kritiserar ofta medierna för sin sammanväxt med fack, politiker och storbolag. Inger Arenanders lördagsintervju med Maud Olofsson utgör ett hoppfullt undantag. Olofsson blev avklädd in på bara kroppen när Arenander konstaterade att centerledaren för sin reträtt endast fått en procent mer alternativa energikällor än vad EU kräver. Och detta i utbyte mot tio nya kärnreaktorer.

När det gäller Maud Olofsson finns tydligen inga gränser för politiskt hyckleri. Som när hon tårögd säger att hon bytt uppfattning om kärnkraften för sina barn och barnbarns skull. Tänkte hon ändå bakom den glittriga fasaden, innerst inne, på att de måste ta hand om det radioaktiva avfallet, den förgiftade svenska fjällvärlden efter kommande uranbrytning eller de tusentals strålskadade barnen efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Var det kanske därför hon föll i gråt. Eller är Maud Olofsson så förblindad av den politiska makten att hon helt har tappat huvudet.

Rune Lanestrand

Redaktör för tidskriften Småbrukaren (SLU, CUF:s föregångare)

Metalls ordförande Stefan Löfven vill bryta uran i Sverige

Lördagsintervjun i P1 med Metalls ordförande Stefan Löfven passade väl in i den kampanj för mer kärnkraft som drivs i de flesta medier. Mäktiga makthavare som Löfven skrämmer mig. Så fyrkantig och så okänslig för de risker som atomklyvning innebär. Vad har denna industriepok som ödelagt så mycket av vår fina jord gjort med oss människor?

Hur kan någon längre vara så totalt oförstående för att den hänsynslösa och kortsiktiga industriepoken har skapat närmast olösbara problem. Med sina tusentals kombinationer av gifter och kemikalier som tränger in i minsta cell hos både djur och människor. Som skadar immunförsvaret och ställer till den oreda i cellerna som forskarvärlden kallar för "cancerns gåta".

Vi som växte upp före kemiexplosionen har orättvist klarat oss hyggligt. I min skola i Lane-Ryr med 6 klasser och ett 40-tal elever fanns ingen med vare sig astma, allergi eller eksem. Och ytterst få elever var hemma från skolan p g a sjukdom. Detta är inte "Sörgården". Det är fakta som går att kolla i bevarade skolhandlingar. Det var innan gifter och kemikalier erövrat även jordbruket. I dag är vart tredje barn i någon form allergiskt p g av industrisamhällets många farliga produkter som nu ska hejas på med ännu mer riskfylld atomenergi.

Jag bär på ett ständigt dåligt samvete över att ha kunnat njuta av den tillfälliga, kortsiktiga välfärden som industrisamhället gett medan vi överlämnar ett hemskt arv till våra barn och barnbarn. Det är svårt att bara tänka på alla allergiska barn, cancern som sprider sig allt längre ner i åldrarna, GMO-smittad mat, förgiftade industritomter, läckande soptippar, kärnkraftverk som ska skrotas och det olösta problemet med kärnkraftsavfallet som våra barn och barnbarn ska tvingas ta hand om. Sådant som vår generation med högt välstånd inte har klarat av. Eller ens har lösningar på.

Lever vissa fackliga ledare som Stefan Löfven och många journalister helt i sin egen värld? Eller är det individer som inte orkar att ta in vad vi genom vår tids kortsiktiga och omedvetna vulgärkonsumtion har orsakat Moder jord.

Löfven ville inte bara ha mer kärnkraft utan också bryta uran i Sverige. Harrisburgh, Tjernobyl eller den olösta avfallsfrågan tycks inte existera i hans tankevärld. Eller att hela Uppland och stora delar av Mellansverige kunde ödelagts när Forsmark var två timmar från ett reaktorhaveri den 25 juli 2006.

Enligt Löfven existerar inga problem med vare sig kärnkraft eller uranbrytning. "Uranbrytning fungerar utan problem i Kanada och Australien. Varför ska det inte gå lika bra i Sverige," undrade fackbasen. Och detta sägs av en person som ska skydda arbetarna för den ohyggliga miljö som uranbrytning innebär.

I stället för mer kärnkraft och mer miljöfarlig industri måste vi besinna oss. I stället leda in utvecklingen på förnybar energi och en produktion av miljövänliga, nedbrytbara produkter, en medveten lägre konsumtion och ett uthålligt ekologiskt jordbruk.

Rune Lanestrand

Redaktör för tidskriften Småbrukaren (SLU, CUF:s föregångare)

 

Kärnkraft skadar klimatet

 Graham Mathers debattartikel ”Ny kärnkraft räddar klimatet”, UNT 29/1, är inte trovärdig.

Kärnkraften är ingen lösning på klimatproblemen. Det framgår bl a av en aktuell studie vid det välrenommerade Stanford-Universitetet i USA, publicerad nyligen i Energy & Environmental Science, 40 sidor, 117 vetenskapliga referenser, ” Review of solutions to global warming, air pollution, and energy security”. Där jämförs bl a 9 olika sätt att producera el. Slutsatsen är att kolkraft och kärnkraft är de sämsta alternativen om man vill rädda klimatet.

Kärnkraften är inte klimatneutral. I Stanfordstudien räknas med ett medelvärde av 103 granskade livscykelanalyser. Man kommer då fram till 66 g CO2/kWh, dvs. 20 ggr mer än vad Vattenfall påstår och 5 ggr mer än vindkraft.

Bästa alternativet mot klimatförändringen är effektivisering av energianvändningen med hjälp av ny teknik. Enl. EU-kommissionens Paolo Bertoldi kan EU spara in en tredjedel av sin elförbrukning inom hushåll och service till 2015, motsvarande 446 TWh. Svensk industri kan  också spara en tredjedel, se Nordisk Papperstidning nr 2/2007. Sveriges elförbrukning sjunker och är nu på nivån i början av 1990-talet.

Kärnkraft är dyrt. Enligt Moodys prisindex kostar ny kärnkraft 7500 $/kW att bygga . Sen tillkommer bränsle, drift, avfallsförvaring m.m. Produktionskostnaden för kärnkraftsel blir då över 1 kr/kWh. Solceller och vindkraftverk kan nu köpas för 1000 $/kW Om tio år är solel sannolikt betydligt billigare än idag och helt överlägset kärnkraft. En fabrik för tillverkning av solceller kan byggas på ett år. Solenergin räcker för evigt medan det brytvärda uranet snart tar slut.

Kärnkraften är dessutom livsfarlig liksom dess avfall. En svensk reaktor producerar varje år över 200 kg plutonium, vilket räcker till 40 atombomber. Inandning av ett miljondels gram plutonium kan ge lungcancer. Varför ta sådana risker i onödan?

 

Göran Bryntse, Tekn Dr

Ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

 

Kärnvapen och fondbolag
Insädare i Gävle Dagblad 5 mars 2009
av Thorild Dahlgren

Härom dagen meddelades det att flera fondbolag har iökat sina investeringaringa i företag som är med tillverkar klusterbomber eller kärnvapen. Vad är nu detta?

Kanske kan det inte undvikas, att ett bolag eller en privatperson investerar pengar i företag som tillverkar en och annan skadlig produkt,
kärnvapen och klustervapen! Redan Hiroshima-bomben 1945 vållade ju ett ofattbart stort lidande för dem som drabbades. Och nu finns det kärnvapen, som är 100.000 gånger starkare an den första atombomben.

Och klustervapen användes ännu tidigare än kärnvapen. Redan 1942 och 1943 användes klustervapen av de bada sidorna i andra världskriget. Och många  av laddningarna exploderade inte utan låg kvar som blindgångare Och dödade eller invalidiserade troligen en hel del människor, vuxna såval som barn.
I många. av krigen efter 1945 har man också använt klustervapen. Äntligen 0har ett stort antal länder skrivit under en konvention mot tillverkning; lagring, användning och överföring till tredje part av klustervapen.
Det ar fullstandigt sjdävklart, att varken fondbolag eller andra skall investera i sådana vapen!
   Gävle den 3 mars 2009.
   Thorild Dahlgren
   Färgerigatan 6
   806 45 Gävle