Faktablad och lästips!   

2013-12-31

- Maj-Britt Theorins tal: Kärnkraft och kärnvapen - Två sidor av samma mynt

- Länkar till rapporter mm. om kärnkraftens risker och alternativen

- Därför ska kärnkraften bort

- Var i världen finns det kärnkraftverk ?

1. Miljöförstöringen

Uranbrytning
Uran är ett grundämne, en mycket tung metall, som används som bränsle i våra kärnreaktorer.
Eftersom uranbrytning är så miljöförstörande, bryter vi inte uran i Sverige. Istället importerar vi från  andra länder, där det oftast är ursprungsbefolkningar som blir lidande - aboriginens i Australien, indianer i USA och Kanada, afrikaner i Niger och Gabon. Av ett ton malm får man mellan 200 g och 2 kg natururan genom att krossa malmen och mala krosset med svavelsyra. Svavelsyran drar ut uranet ur malmen, sedan tippas ca 3 ton svavelhaltig sandvälling ut i
naturen, där kan man verkligen tala om försurning! 90 % av radioaktiviteten och en mängd tungmetaller följer med samma vg. Stora landarealer ödeläggs varje år på grund av uranbrytningen och människorna drabbas av lungcancer (1) och deras traditionella levnadsmönster, ofta jakt och fiske, bryts sönder (2). I Rössinggruvan i Namibia gör man av med omkring 10 miljoner ton koncentrerad svavelsyra varje år (3). I Kanada är miltals av floder och sjösystem så försurade och förgiftade av utsläppen från urangruvorna, att de blivit helt sterila (4). I områden där man på senare tid börjat kalka vattnen som en motåtgärd mot försurningen, blir det fråga om så stora mängder kalk att fiskarnas gälar slammar igen! Enbart Sveriges 12 reaktorer orsakar ca 4 miljoner ton sådant giftigt och radioaktivt avfall i andra länder varje år. Det motsvarar vad som kan lastas på ett godståg med en längd av ca 150 mil (sträckan
Stockholm-Kiruna)!

Även i Sverige finns det uran på många ställen. Halten uran är på de flesta ställen så låg att det inte har varit lönsamt att bryta den. Försök har gjorts bl a i Kvarnsveden i Närke och i
Ranstad i Västergötland. Just nu pågår provborrningar på många ställen i vårt land (5)
 

Upparbetning
Nästa länk i kärnkraftsskedjan är upparbetningen. I Sverige används inte längre denna metod. Men i länder som Japan, England och Frankrike upparbetas allt högaktivt avfall. I upparbetningsanläggningar i exempelvis La Hague i Frankrike och Sellafield (f d Windscale) i England skiljer man ut plutonium och uran ur det utbrända bränslet. Sådana anläggningar är oerhört miljöfarliga. Upparbetningen i andra länder är av betydelse också för oss som en del i den kärnbränslekedja som alltför ofta slutar med kärnvapenproduktion. Upparbetningsanläggningarna samlar på sig stora mängder klyvbart material. Det finns då en klar risk för att det någonstans ska uppstå en s k kritisk massa, dvs en kärnexplosion. En sådan skulle kunna få lika oerhörda följder som en exploderande atombomb.
 
2. Kärnkraft och kärnvapen hör alltid ihop

Det finns idag fortfarande människor som lever i föreställningen att kärnkraft och kärnvapen är två från varandra helt skilda fenomen. Detta trots att FN redan för mer än trettio år sedan grundade atomenergiorganet IAEA, vars uppgift bl a skulle vara just att förhindra att "fredlig" kärnkraft utnyttjades för atombombstillverkning. De anläggningar som används för framställning av vapenplutonium är konstruerade på samma sätt om de som används för elproduktion. Varje kärnkraftverk i drift producerar utbränt bränsle innehållande plutonium, dvs en råvara för atomvapentillverkning (19). Avståndet mellan kärnkraft och kärnvapen bestäms således enbart av kontrollmöjligheterna (20). Det är viktigt att minnas, att överallt i världen där man utvecklat kärnteknik har man gjort det i militärt syfte och inte i första hand för att producera elektricitet - så också i Sverige, där vi ända in på sjuttiotalet fortsatte att planera för en svensk atombomb.* Detta förklarar också USA:s rädsla inför Irans kärnvapenprogram. Och även om vi nu driver våra kärnkraftverk med den uttalade föresatsen att det förbrukade bränslet inte ska användas för kärnvapentillverkning, kan vi inte komma ifrån att vi hela tiden producerar bombråvara
som kommer att finnas kvar i hundratusentals år efter oss. Vem garanterar att materialet inte om tio, hundra eller tusen år utnyttjas till kärnvapentillverkning? Stöld, smuggling och kommers med begärliga produkter har aldrig i historien kunnat förhindras ens med de mest rigorösa kontroll- och säkerhetssystem eller med hot om de mest djävulska straff. Det må ha gällt försvarshemligheter, sprit, narkotika, vapen, silkesmaskar, guld eller diamanter. Begärets förslagenhet Därför ska kärnkraften bort 4(16) 2009-05-30
känner inga gränser, och atomenergins värld utgör i det fallet inget undantag.
För varje dag ökar mängden plutonium i vår värld och därmed också risken för kärnvapenspridning. Det existerar bara en säker metod att reducera den risken, nämligen att avstå från att producera plutonium.
 

DU – Utarmat uran
Du står för depleted uranium, på svenska kallas det ofta för utarmat uran. Detta uran är en restprodukt från kärnbränsletillverkningen. Att det kallas utarmat beror på att det har mycket små mängder kvar av de isotoper som används i bränslet. Men det är fortfarande radioaktivt och det är fortfarande rent uran. Länge visste inte kärnkraftindustrin vad man skulle göra av de oerhörda mängderna av DU. Men krigsindustrin kom på råd. Första användningsområdet blev patronhylsor. Eftersom uranet använt på detta sätt är pansarbrytande kom det snart att brukas även i bomber. Det är när bomberna exploderar som radioaktiviteten sprids och förgiftar luft och vatten. DU-vapen har använts i många krig, bl a i kriget på Balkan. mentet an slå ut siffrorna på samma reaktors årliga produktion av 6,5 terawattimmar (TWh) och får då - hör och häpna! - ett precis lika stort försurande utsläpp per kilowattimme (KWh) kärnkraftsel som en kilowattimme producerad med kolkondens skulle ge (den senare elenergin tänks då vara producerad med modern teknik och god rening (7). Till och med i konkurrens med kolkraft är således kärnkraften minst lika smutsig. Det är bara det att den synliga skiten hamnar i andra länder!  

Kärnkraften skadar klimatet

Många makthavare påstår att kärnkraften är bra för klimatet. Det är helt fel av flera skäl, nämligen
a) svensk kärnkraft orsakar CO2-utsläpp på 6-9 Miljoner ton/år
b) Kylvattenutsläppen på 130 miljarder kWh/år skadar också klimatet c) Uranet tar snart slut
A) Livscykelanalyser av kärnkraftsingenjören van Leeuven resulterar i att utsläppen från kärnkraften uppgår
till mellan 90 och 140 g/kWh, vilket är betydligt mer än från vindkraft och solceller. Då har van Leeuven
räknat in uranbrytning, urananrikning, byggande av kärnkraftsverk samt avfallsförvaring. I det senare fallet
är uppskattningen osäker eftersom det inte finns någon fungerande metod. Om kravet på återtagbarhet av
det högaktiva avfallet förverkligas så blir energiförbrukningen för avfallsförvaringen helt säkert större.
B) Kylvattenutsläppen från de svenska kärnkraftverken var ifjol ca 130 miljarder kWh och kommer att öka
om de planerade effekthöjningarna genomförs, vilket tyvärr mycket tyder på. Dessa utsläpp värmer upp
havsytan över stora områden vilket satellitfotografier visar. Ringhals utsläpp når således ända till
Danmark. En ökad yttemperatur i Östersjön och Kattegatt förvärrar algblomningen.
Dessutom finns mycket som tyder på att det inte bara är koldioxiden som bidrar till klimatförändringarna.
Även den s k termiska nedsmutsningen spelar stor roll, dvs. all omvandling av icke-förnybar energi,
däribland kärnkraften. Det framgår bl a av en artikel av professor Bo Nordell i maj-numret av tidningen
Energi & Miljö. Nr 5, sid. 66-68. Kärnkraften med sin dåliga verkningsgrad, 30-35 %, bidrar per kWh mer
än kolkraftverk till den termiska nedsmutsningen, dvs. värmeutsläpp från icke-förnybara energikällor.
Mycket tyder på att det allt varmare vattnet i Nordsjön är det som smälter isen i Arktis, inte atmosfärens
värme. Vatten smälter is mycket snabbare än vad luft gör. Kärnkraften värmer upp ca 350 miljarder
kubikmeter vatten tio grader varje år enl. Stefan Thorsell i AB, 8/2 2008 inte minst i Golfströmmen.
C) I boken ”The lean guide to nuclear power” framhåller David Fleming att ur energisynpunkt lönar det sig
inte att bryta uran i gruvor med lägre uranhalt än ca 0,1 % uran, då blir energikostnaderna för höga.
Gränsen ligger säkert högre om man istället jämför med vindkraftskostnaden.
Flemings slutsats är att det brytvärda uranet snart tar slut. Efter år 2025 bedömer han att den då återstående
lönsamma kärnkraften helt går åt till att kyla och ta hand om avfallet från kärnkraften. Kärnkraften är
således en kortsiktig åtgärd som på intet sätt löser några långsiktiga klimatproblem.
Det finns f.ö. anledning att misstänka att även utsläppen av joniserande gaser från kärnkraftverkens
skorstenar påverkar klimatet, vilket bl a tyska forskare i Bremen oroar sig för. Det handlar om betydande
utsläpp som ökar lufthavets elektriska ledningsförmåga påtagligt och som kan föranleda häftigare åskväder m.m. Slutsatsen är att de som oroar sig för klimatet bör förorda förnybar energi. Sol, vind och vatten påverkar klimatet endast mycket marginellt och finns i så rikliga mängder och så billigt att Sverige år 2020 inte behöver använda någon icke-förnybar energi för sin elförsörjning. Sverige kan också effektivisera elanvändningen så mycet att vi kan spara in mer än en tredjedel av nuvarande förbrukning.
Till detta ska läggas risken för ett haveri. Efter Harrisburg och Tjernobyl vet vi att sådana katastrofer
kan inträffa..

Upparbetning

Nästa länk i kärnkraftsskedjan är upparbetningen. I upparbetningsanläggningar i exempelvis La Hague i Frankrike och Sellafield (f d Windscale) i England skiljer man ut plutonium och uran ur det utbrända bränslet. Sådana anläggningar är oerhört miljöfarliga. Irländska sjön är sålunda starkt radioaktivt förorenad, och en onormalt stor förekomst av leukemi och Downs syndrom (förr kallat mongolism) har konstaterats i anläggningarnas omgivningar (8,9). De årliga radioaktiva utsläppen från en upparbetningsanläggning motsvarar ungefär utsläppen från hundra kärnreaktorer i normaldrift. En anläggning med en upparbetningskapacitet av 350 ton
förbrukat bränsle/år, dvs något mer än den svenska årsproduktionen, släpper ut mer än 40 ton ozon och något 100-tal ton kväveoxider. Enligt riksdagsbeslut ska vi visserligen inte längre upparbeta vårt svenska avfall utan istället Därför ska kärnkraften bort 6(16) 2009-05-30
"direktförvara" det i berggrunden (se sid 6). Ändå är upparbetningen i andra länder av betydelse
också för oss som en del i den kärnbränslekedja som alltför ofta slutar med kärnvapenproduktion. Exempelvis har svenskt avfall skickats till såväl La Hague som Sellafield - innan strategin för vår avfallshantering ändrades. Den gången var avtalen ett led i ansträngningarna att komma -- förbi villkorslagen och få ladda fler reaktorer. Idag idkar regeringen byteshandel med det svenska plutoniet -således har 450 kg hamnat i Västtyskland och vi har istället fått ta emot 24 ton utbränt s k MOXbränsle (MOX = mixed oxide fuel, ett bränsle tillverkat av plutonium-och uranoxid) som är ännu farligare att handskas med än det från våra egna reaktorer! Detta västtyska avfall ska alltså slutförvaras i Sverige (10).
Upparbetningsanläggningarna samlar på sig stora mängder klyvbart material. Det finns då en klar risk för att det någonstans ska uppstå en s k kritisk massa. En kärnexplosion i en sådan anläggning skulle kunna få lika oerhörda följder som en exploderande atombomb!

Högaktivt avfall
En 1 grams urankuts innehåller en total radioaktivitet av 220.000 Bq. När den sedan förbrukats i
reaktorn är aktiviteten 750 miljarder Bq. Bränslet är därmed efter användningen mer än 3 miljoner gånger så radioaktivt som tidigare. Det tar flera hundra miljoner år innan radioaktiviteten i kutsen sjunkit till den ursprungliga nivån. Den svenska kärnkraften producerar ungefär 20 miljoner sådana högradioaktiva avfallskutsar varje år. Det betyder ca 55.000 stycken varje dygn. Och ännu vet ingen hur vi ska kunna oskadliggöra dem. Då hjälper det inte att kalla avfallet för kärnämne, som man gör i nya strålskyddslagen från 1987. Det blir ändå ingenting annat än ett livsfarligt avfall som kärnkraftsindustrin genom politiskt fattade beslut ålagts ta hand om på ett sådant sätt att det blir oskadliggjort för all framtid. Kruxet är att man ännu inte någonstans i världen funnit någon lösning på detta slutförvaringsproblem. Den svenska s k KBS3-metoden har på ett hänsynslöst sätt saluförts runt om i världen av kraftindustrins företag Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). Den har i flera länder, som Finland, Schweiz och Argentina, tagits till intäkt för att "säker" avfallsförvaring är möjlig. Men KBS3 är ingenting annat än en politisk skrivbordslösning! Meningen är att man någonstans i ett lämpligt berg på 500 meters djup ska deponera kopparkapslar med det utbrända, icke upparbetade avfallet, för att sedan lagret är fyllt täppa igen hålen och lämna dem åt sitt öde. Metoden har kritiserats på så gott som
samtliga tänkbara punkter (11,12), men egentligen räcker det med att konstatera att det inte finns något sådant "lämpligt berg", där en säker förvaring kan garanteras för de tidsrymder som det här är fråga om, nämligen flera hundratusen år. Också i vårt svenska urberg förekommer rörelser, och ibland mycket kraftiga sådana, påpekar exempelvis geologen Nils-Axel Mömer (13). Han är i gott sällskap av professor Nils Hast, internationellt erkänd svensk expert på spänningar i berg och prof Markus Båth, f d chef för seismologiska institutionen vid Uppsala universitet. Ingen kan garantera vad som händer nere i berget genom flera istider! Så har heller hittills ingen "expert" (svensk eller annan) kunnat peka på något specifikt berg som skulle hålla måttet.

 

Låg- och medelaktivt avfall
Förutom det högaktiva utbrända bränslet uppstår överallt inom kärnkraftsindustrin avfall med lägre koncentration av radioaktivitet. Eftersom koncentrationen är lägre är också strålningsnivån lägre, för övrigt är det ingen skillnad. Flera tusen kubikmeter sådant avfall produceras varje år vid våra kärnkraftverk, och inte heller för detta avfall finns någon deponeringsmetod som i verklig mening gör det ofarligt för framtida generationer.

SKB och Statens Strålskyddsinstitut (SSI) talar med förkärlek om det låg- och medelaktiva avfallet Därför ska kärnkraften bort 7(16) 2009-05-30(även kallat drift- eller reaktoravfall) som skoskydd och arbetskläder men informerar inte gärna om att en väsentlig del av avfallet består av kärnkraftsverkens vattenreningsfilter. Det är filtermassor med så hög aktivitet att en person som uppehåller sig invid dem under ett par minuter kan få hela den årsdos som tillåts för personal i radiologiskt arbete! (14). Istället fortsätter man att i all information till allmänheten omhulda myten att radioaktiviteten i

avfallet klingar av så snabbt att det är fullständigt ofarligt om något eller några hundratal år. Men de radioaktiva ämnena i kärnkraftsavfallet är desamma oavsett om avfallet är högaktivt eller lågaktivt, och ämnenas halveringstider påverkas inte av en eventuell uppblandning med skoskydd. Om det förhöll sig med driftavfallet som kärnkraftsindustrin säger, då vore ju problemet med det högaktiva avfallet också löst Då kunde man bara finfördela det och blanda upp det med tillräckliga kvantiteter andra sopor för att göra det totalt ofarligt!

Runt om i världen gräver man nu ned driftavfallet i marken eller deponerar det på soptippar eller i gamla gruvhål. I Sverige har man valt att lägga det i ett gigantiskt bergrum under havet utanför

Forsmark. Det har begåvats med namnet SFR1. När lagret så småningom är fyllt, någon gång efter år 2010, är avsikten den att man ska fylla igen infarten och stänga av pumparna så att grundvattnet får strömma in. Då kommer också radioaktiviteten sakta men säkert att läcka ut i grundvattnet och i Östersjön (15).

Hur tager vi hand om det utbrända kärnbränslet ?

En kärnreaktor laddas med ca 100 ton uran. Denna laddning räcker i tre år. Detta uran är därefter  fortfarande mycket aktivt och måste därför kylas ner under vad man uppskattar 40 år. Detta sker i ett så kallat Mellanlager. Uranstavarna förvaras i stora vatten bassänger för att inte börja smälta av egen värmeproduktion. Här är en ännu obesvarad fråga om uranstavarna avger radioaktiva gaser under denna vattenförvaring ? Efter ca 40 år börjar det definitiva slutförvaret och planerna är att det skall ske djupt nere i säkert urberg. Här är det fortfarande oklart om var denna förvaring skall ske och till vilket djup. Man tänker sig ett djup av 400-500 meter ner i urberget men man undersöker även möjlighet att förvaring kan ske på två till fyra kilometers djup. Slutförvar skall ske med ”bästa möjliga teknik” eller som man sade tidigare ”bästa tillgängliga teknik”. Redan här kan man i formuleringarna spåra viss osäkerhet i fråga om framtida risker. Bränslekutsarna - storlek ca 1x 2.5 centimeter, vikt ca 17 gram styck - placeras i 8 parallella stråk i en fyra meter lång stomme av järn så kallat segjärn. Denna placeras sedan i ett omslutande rör av koppar. Locken i båda ändar av detta rör svetsas igen enligt en metod som benämns Friction Stir Welding. Därför ska kärnkraften bort 8(16) 2009-05-30 Uppgift på vikten på denna kapsel har inte gått att få fram men om vi räknar med att den är 50% av det
inlagda uranets vikt vad säger det oss om hur stora volymer aktivt avfall som skall arkiveras i minst 100.000 år. Under den planerade drifttiden för nuvarande kärnkraftverk innebär det att vi får ca 10.000 ton högaktivt avfall att slutförvara. Uranspecifik vikt 19.31. Hur stora volymer handlar det om som skall arkiveras för all framtid? Inkapslat uran med vikten av inkapslingen ca 50% av uranets vikt ger en uppskattad vikt av 15.000 ton för de kopparcylindrar som
skall på ett säkert sätt arkiveras i över 100.00 år.Volymen på detta material uppskattas till 15.000 / 10 = 1500 kubikmeter uranfyllda kopparcylindrar. Detta material skall sedan slutförvaras på botten av sprängda tunnlar i ”säkert” berg. Cirkelformade transporttunnlar skall göras med sådan storlek och branthet att stora lastfordon kan köra ner i berget med de uranfyllda kapslarna. Kapslarna placeras sedan hål i bottenplanets kilometerlånga tunnlars
golv. Dessa tunnlar fylls med bentonitlera och plomberas för all framtid. Denna lera lär skydda mot inträngande grundvatten. Risker med denna typ av långtidsförvaring av aktivt uran.
Man uppskattat att då allt stabiliserar sig kommer kopparkapslarna hålla en yttertemperatur av ca 85- 95 grader Celsius. Antagas kan att detta är mycket svårt att fastställa då det helt beror på bland annat omgivningens värmeavledande förmåga. Det råder mycket stor osäkerhet om hur kopparkapslarnas värmeavgivning framöver inverkar på det naturliga grundvattnets naturliga rörelse samt framtida kontakt med på mindre djup liggande områden, Man har gjort det antagande att neutralt grundvatten kommer trycka på de igenfyllda tunnlarna. Den lera som tunnlarna fylls med har den förmågan att svälla om den utsätts för vatten. Detta skulle garantera att vattnet inte når fram till kopparkapslarna. Idag riktas det mycket kritik från bland andra KTH-forskarna Gunnar Hultqvist och Peter Szakálos. De menar att om grundvattnet kommer i kontakt med kopparcylindrarna kan svaga elektriska spänningar uppkomma som medverkar till att sönderdela vattnet i väte och syre. Vätgasen kan på sikt ha en frätande inverkan på kopparcylindrarna och med tiden få kontakt med det inneslutna uranet. Här kan även den avgivna värmen från uranet inverka så att nedbrytningen av höljet går fortare. Det är mycket allvarligt att man stort satsar och vill satsa på användningen av kärnenergi då man ännu inte har löst hur slutförvaringen skall ske av de utbrända uranstavarna. Ett stort antal teoretiskt diskuterande publikationer har utgivits:
• a.. Slutförvaring av högaktivt kärnavfall i djupa borrhål Maj 2006 nytryck Nov. 2007
• b.. Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2007 Statens offentliga utredningar SOU 2007:38
• c.. Tid för slutförvaring av kärnavfall – samhälle,teknik och natur.
• d.. Rapport 2007:3 från Statens råd för kärnavfallsfrågor
• e.. Slutförvar för kärnbränsleavfall i Forsmark Regionförbundet Uppsala län 2008
• f.. Slutförvarsprojektet: Etableringascenario – Forsmark EuroFutures AB
• g.. Slutförvaring av kärnavfall Körnavfallsrådet Statens Offentliga Utredningar SOU 2008-70
• h.. Kärnavfall – ett ansvar över generationsgränser Östhammars kommun 2008
 

Korta globala fakta
Kärnkraften i världen bidrar idag med endast 3 % av den totala energin och med 16 % av elförsörjningen. Därför ska kärnkraften bort 9(16) 2009-05-30 Om kärnkraft skulle bli ett trovärdigt alternativ för världens energiförsörjning skulle det behövas 10 - 20 ggr fler kärnreaktorer än idag — och då skulle inte urantillgångarna räcka längre än 5-10 år för dagens typ av reaktorer (18).

Därför ska kärnkraften bort 10(16) 2009-05-30

3. Kärnkraft och kärnvapen hör alltid ihop

Det finns idag fortfarande människor som lever i föreställningen att kärnkraft och kärnvapen är två från  varandra helt skilda fenomen. Detta trots att FN redan för mer än trettio år sedan grundade atomenergiorganet IAEA, vars uppgift bl a skulle vara just att förhindra att "fredlig" kärnkraft utnyttjades för atombombstillverkning. De anläggningar som används för framställning av vapenplutonium är konstruerade på samma sätt som de som används för elproduktion. Varje kärnkraftverk i drift producerar utbränt bränsle innehållande plutonium, dvs en råvara för atomvapentillverkning (19). Med modern laserteknik går det dessutom lättare att skilja ut vapenplutonium av s k god vapenkvalitet även ur civilt avfall. Avståndet mellan kärnkraft och kärnvapen bestäms således enbart av kontrollmöjligheterna (20). Det är viktigt att minnas, att överallt i världen där man utvecklat kärnteknik har man gjort det i militärt syfte och inte i första hand för att producera elektricitet - så också i Sverige, där vi ända in på sjuttiotalet fortsatte att planera för en svensk atombomb.* Och även om vi nu driver våra kärnkraftverk med den uttalade föresatsen att det förbrukade bränslet inte ska användas för kärnvapentillverkning, kan vi inte komma ifrån att vi hela tiden producerar bombråvara som kommer att finnas kvar i hundratusentals år efter oss. Vem garanterar att materialet inte om tio,
hundra eller tusen år utnyttjas till kärnvapentillverkning?
Den sk fredliga kärnenergin har i de flesta fall varit inkörsporten till kärnvapentillverkning för de
länder som vid sidan av USA, Sovjet, Frankrike, England och Kina idag har eller misstänks ha
kärnvapen. Den internationella kontrollen fungerar helt enkelt inte. Så sent som i början av 1988 uppgav man i en rapport från IAEA att man tappat bort inte mindre än 188 transporter av klyvbart material under det senaste året. Transnuklear-skandalen i Västtyskland under 1987-88, med avslöjanden om smuggling och falskdeklarering av kärnavfall, visar också hur naiv föreställningen om ett perfekt fungerande kontrollsystem faktiskt är (21). Stöld, smuggling och kommers med begärliga produkter har aldrig i historien kunnat förhindras ens med de mest rigorösa kontroll- och säkerhetssystem eller med hot om de mest djävulska straff. Det må ha
gällt försvarshemligheter, sprit, narkotika, vapen, silkesmaskar, guld eller diamanter. Begärets
förslagenhet känner inga gränser, och atomenergins värld utgör i det fallet inget undantag. Allt fler samstämmiga uppgifter tyder istället på att det redan i dag existerar en svart handel med plutonium och anrikat uran, där materialet kommer från den civila kärnkraftsverksamheten i Europa. För varje dag ökar mängden plutonium i vår värld och därmed också risken för
kärnvapenspridning. Det existerar bara en säker metod att reducera den risken, nämligen att avstå
från att producera plutonium.
* Det utesluter inte att vissa länder, som exempelvis Japan, kan ha köpt färdig kärnteknologi på en rent kommersiell marknad
utan att för den skull ha haft avsikten att skaffa sig atomvapen.
Därför ska kärnkraften bort 11(16) 2009-05-30
4. Kärnkraftens sårbarhet

Driften av de svenska kärnkraftverken förutsätter att vi har tillgång till anrikat uran. Det
anrikade uranet måste importeras och vi är således beroende av utländsk råvara för ungefär
hälften av vår totala el- försörjning. En internationell kris som drabbar uranimporten skulle med
andra ord, om den drog ut på tiden, medföra att kärnkraftverken fick ställas av.
1 händelse av krig är varje kärnkraftverk en omedelbar katastrofrisk En enda välriktad
konventionell bot kan orsaka en reaktorkatastrof med oöverskådliga följder. Varje laddad
kärnreaktor förvandlas således i en krigssituation till ett akut hot.
För att i möjligaste mån avvärja ett sådant hot måste kärnkraftverken ställas av vid krigsfara
och reaktorbränslet avlägsnas och föras till någon bombsäker förvaringsplats.
Med mycket kort varsel kan man således tvingas till en drastisk nedskärning av
elkonsumtionen, i Sveriges fall upp till hälften, sam- tidigt som avspärrningar och blockader
kanske helt omöjliggör införsel av andra energiråvaror som olja, kol, gas etc.
Även efter en avställning av kärnkraftverken kommer de under lång tid att utgöra en mycket
stor fara för den omkringboende befolkningen vid eventuella bombningar, eftersom det bränsle
som tagits ur reaktor inte kan föras i säkerhet innan det fått "svalna" under ca 1 år.
Den ökade sårbarhet som kärnkraften innebär vid ett eventuellt krigsutbrott medför givetvis att
ansvariga politiker i det längsta måste eftersträva att en väpnad konflikt inte bryter ut. För ett litet
land som Sverige innebär detta att man måste vara beredd till större efter- gifter vid politiska
påtryckningar från nationer som kan vara benägna att gå till väpnade aktioner.
Därför ska kärnkraften bort 12(16) 2009-05-30
5. Kärnkraft och demokrati

Ett samhälle som grundar sig på demokratiskt beslutsfattande måste i möjligaste mån sörja för att allmänheten får en riktig bild av verkligheten. Får vi felaktiga uppgifter kommer vi au ta felaktiga beslut i avgörande framtidsfrågr. Öppenhet, offentlig insyn och aktiv kunskapsförmedling är det enda pålitliga medlet att undvika ödesdigra misstag.
Kämenergihanteringen är av olika skäl ett område där möjligheterna till verklig insyn är starkt
beskurna. Historiskt hänger detta samman med den militära anknytningen.
Andra anledningar till slutenheten är råmaterialets stöldbegärlighet, de oerhörda konsekvenserna av eventuella sabotage, strålningsriskema i samband med driften och avfallets enorma farlighet för människa och miljö. Anläggningarna är därför omgärdade av höga stängsel och dygnetruntbevakande av särskilt vaktmanskap. Området omfattas av rent militära restriktioner, som tillträdes- och fotograferingsförbud, och avfallstransporter kräver specialfordon omgärdade av specialbestämmelser. I andra länder där avfallet inte som här transporteras sjövägen utan på landsväg körs det av beväpnade chaufförer och under beväpnad eskort.
När det trots allt inträffar olyckor visar det sig att de ansvariga ofta försöker förtiga fakta. Här verkar Öst och Väst vara lika goda kålsupare: inte bara i Sovjet mörkläggs atomkraftolyckor, som den i Ural på femtiotalet. Nyligen, trettio år efteråt, avslöjades en brand som ägt rum 1957 i en reaktor i Windscale (numera Sellafield) i England. Efter hårda påtryckningar tillstår nu den brittiska regeringen, att det radioaktiva utsläppet i själva verket var oerhört stort: ungefär tusen gånger större än det som rapporterades från olyckan i Harrisburg! I Sverige vet vi efter Tjemobyl att ansvariga myndigheter, SSI och SKI, är mycket återhållsamma när det gäller att sprida information till en bredare allmänhet. De är också påtagligt ovilliga att öppet korrigera felaktiga och vilseledande uppgifter från kärnkraftsindustrin. Dessutom är praktiskt taget alla forskare och andra specialister inom kämteknikområdet på ett eller annat sätt beroende avkärnkraftsindustrin.
Som kronan på verket har vi så en politisk administration som merendels är kämkraftsvänlig eller
åtminstone ytterst försiktig när det gäller at gå emot kärkraftsindustrin. (Hur skulle annars exempelvis myglet Därför ska kärnkraften bort 13(16) 2009-05-30 runt folkomröstningen ha varit möjligt? Vad visar detta annat än ett förakt för vanliga demokratiska grundprinciper? (23)
Detta etablissemang utgör en stat i staten, en ohelig allians som fattar alla avgörande beslut i
kärnkraftsfrågor och varifrån all officiell information utgår. På så vis har man lyckats göra allmänhetens möjligheter till in- flytande på besluten till enbart en formalitet, samtidigt som man viftar bort all icke-auktoriserad information som "osaklig skrämselpropaganda" eller bemöter kritiska röster med kompakt tystnad. Det offentliga samtalet reduceras till pingpong-spel mot ett draperi. Är det inte samma mönster vi brukar peka på som typiskt för totalitär maktutövning under demokratisk täckmantel? T Kan det vara enbart ett egendomligt sammanträffande, att vi åter- finner detta mönster överallt där kärnkraften introducerats, liksom stålstaketen, den mer eller mindre nödtorftigt maskerade halvmilitära ordningen, beredskapsorganisationen, den demokratiska kosmetikan, dimridåerna, de utfrysta oliktänkarna och sanningsföraktet. I Västtysklnd utkämpar polisen regelrätta slag mot kärnkraftsdemonstranter, med batonger, tårgas och vattenkanoner. I Wackersdorf, där man vill bygga en upparbetningsanläggning, lär det vara svårare att ta sig in än det är att ta sig över gränsen mellan Öst och Väst. När i januari -88 ett antal aktivister demonstrerade i Södertälje mot en urantransport till Asea, möttes de av ett hundratal poliser med hjälmar, visir, kravallstaket, hästar och hundar. Givetvis är det inte något sammanträffande. Användningen av kärnenergi bygger på en vision om en ny och oöverträffad form av energi, överlägsen allt vad som tidigare skådats i avseende på ekonomi, teknisk fulländning och miljövänlighet. Nu har den krassa verkligheten på punkt efter punkt slagit den drömmen i spillror, men känkraftens förespråkare vägrar vakna upp ur sin drömvärld. I stället gör man allt för att lura eller tvinga på resten av mänskligheten sina illusioner. Men ett demokratiskt samhälle där kunskap, ansvar och medinflytande står i centrum låter sig inte kombineras med en fördärvelsebringande verklighetsflykt. Därför är kärnkraft och verklig demokrati oförenliga (23).
Därför ska kärnkraften bort 14(16) 2009-05-30

6. Kärnkraftens ekonomi
Kärnkraften är idag dyrare än någonsin och klart dyrare än alternativen vindkraft, solenergi
och biokraft. Det beror bl a på ökade kostnader för säkerhet och för byggmaterial. Också
bristen på kompetenta reaktorbyggare bidrar, vilket det nya reaktorbygget i Olkiluoto i Finland är ett bra exempel på. I samband med att tyska Siemens beslöt sig att dra sig ur samarbetet med fransmännen inom kärnkraftsföretaget Areva, januari 2009, klargjordes att man då bedömde att bygget nu är 38 månader försenat. TVO kräver 2,4 Miljarder Euro i kompensation för denna försening. Samtidigt stämmer Areva TVO på 1 Miljard Euro för deras skuld till förseningarna . Det innebär att reaktorbygget i dagens läge kan beräknas kosta minst 5,4 Miljarder Euro, eller över 60 Miljarder svenska kronor med dagens euro-kurs, ca 11:50 kronor för en euro.. Chefen för det statliga franska elbolaget Electricité de France, EdF, Pierre Gadonneix, bedömde i Le Figaro 25 September 2008 att försäljningen av fyra reaktorer till England av samma typ som ovannämnda finska, EPR, skulle kosta någonstans mellan 20 och 25 Miljarder Euro. Det motsvarar 55-70 Miljarder svenska kronor per reaktor. Mot bakgrund av att reaktorerna nästan alltid blivit betydligt dyrare än de kostnadsbedömningar som gjordes innan bygget kom igång så torde dessa uppskattningar med stor sannolikhet vara i underkant. Sammanfattningsvis skulle således en ny svensk reaktor kosta minst 70 miljarder kr att bygga. Till detta ska läggas bränslekostnader, övriga driftskostnader, rivningskostnader, avfallskostnader m.m Amory Lovins vid Rocky Mountains Institute i Colorado, USA,, so fick Volvos miljöpris 2007, gör bedömningen att en ny reaktor skulle leverera elenergi för ca 15 cets/kWh, motsvarande 1 kr och 35 öre per kilowattimme vid kursen 9 kr/dollar. Det är mer än dubbelt så högt som kostnaden för ny vindkraft i USA, ca 6 cents/kWh. Andra amerikanska bedömningar visar på liknande kostnader. Den oberoende tankesmedjan Keystone Center kom i juni 2007 fram till bedömningen 11,5 – 14 cents/kWh. Enligt Florida Power & Light, som övervägt att bygga ett kärnkraftverk, är ny kärnkraft minst 3 ggr dyrare än vindkraft. I en aktuell rapport på 6 sidor från Svenska Naturskyddsföreningen, ” Kärnkraftens kostnader” påpekas att det amerikanska energibolaget Entergy avbröt förhandlingarna med reaktorleverantören General Electric/Hitachi då kostnaderna för reaktorn på 1550 MW närmade sig 10 miljarder dollar, dvs mer än 85 Miljarder kr. Solceler kan köpas för 1000 $/Watt av t ex Nanosolar Inc eller First Solar Inc och den snabba teknikutvecklingen för solel borgar för att dessa kostnader kommer att sjunka ytterligare framöver. Vindkraften ligger på ungefär samma kostnader, drygt 1000 $/kW, och även där leder teknikutvecklingen till allt lägre priser. Så om vi levde i en marknadsekonomi vore valet självklart, satsa på billiga förnybara energikällor och undvik svindyr
kärnkraft.
.
7. Hur går det när vi stänger av?

El-överskottet
2008 nettoexporterade Sverige ca 2 TWh elenergi trots att tre reaktorer, Ringhals 3 samt de två största, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, stod stilla nästan hela hösten på grund av skador. 2 TWh motsvarar hela de svenska vindkraftproduktionen. Elförbrukningen i Sverige har sjunkit hela 2000- talet, från ca 150 TWh år 2001 till idag ca 142 TWh. Mot bakgrund av den kommande lågkonjunkturen och att den nya tekniken i regel är energisnålare än den nuvarande så bör man räkna med att elförbrukningen fortsätter att sjunka det närmaste året. Gissningsvis blir den ca 140 TWh år 2010. Samtidigt ökar elproduktionen på grund av vindkraftutbyggnaden, kraftvärmeutbyggnaden och trimning av debefintligakärnkraftsreaktorerna. Energimyndigheten räknar med att det 2010
produceras 156 TWh el i Sverige. Vi får alltså nästa år ett överskott av elkraft på ca 16 TWh. Så stort elöverskott har vi aldrig tidigare haft i Sverige. Det är alltså ett gyllene tillfälle för att stänga ytterligare kärnkraftsreaktorer. Alternativet är att exportera elen, om det nu finns marknad för så mycket el. Förbrukningen sjunker ju även i övriga Nordeuropa på grund av lågkonjunkturen. Ska vi sen enl. regeringens planer bygga ut 30 TWh vindkraft och 10 TWh biokraftvärme till 2020 så kommer överskttet att växa till minst 30 TWh år 2020 eller halva den nuvarande kärnkraftsproduktionen. Detta även om Sverige satsar på elbilar. Det finns således mycket goda förutsättningar att avveckla kärnkraften till 2020 om Sverige också satsar på energieffektiviseringar. Det finns möjlighet att spara in ca 50 TWh, eller en dryg tredjedel, till 2020. År 2020 skulle vi alltså i ett energisnålt samhälle, inklusive elbilar, klara oss på ca 100 TWh el. Detta skulle kunna produceras med hjälp av 65-70 TWh vattenkraft, 20-30 TWh vindkraft och ca 15 TWh biokraft.

Hur mycket energi ska vi ha?
Varis Bokalders, energiforskare vid Beijerinstitutet i Stockholm, anser att vi i ett känkraftsfritt Sverige utan vidare skulle kunna hålla en nivå på 100 TWh/år (det är ungefär så mycket el som vi använde 1983 innan Forsmark 3 och Oskarshamn 3 startade och ska jämföras med dagens ca 140 TWki). Hans beräkningar gäller hur det skulle kunna se ut år 2010. Det viktiga är att kärnkraften inte ska ersättas av en enda energikälla utan av energieffektiviseringar och väldigt många olika energikällor. När det nu är dags att börja ställa om, har vi ett utmärkt tillfälle att pröva på en rad olika möjligheter: skogsbränslen, bark och lutar, energiskog, vindkraft, halm, torv, gas, geotermisk värme, solvärme samt värmepumpar som tar värme ur omgivningen.
Bokalders har också visat hur den totala energiförbrukningen kan gå ner från 450 TWh idag till ca 300 TWhiår 2010 (32). Gilbert Ossbahr, tekniska fakulteten i Linköping, har för Folkkampanjens räkning studerat vilka följder en omedelbar avveckling av kärnkraften i Sverige skulle få för den totala elförsörjningen. Han visar bl a hur vi inom en tioårsperiod kan klara oss med mindre fossila bränslen än vi gör idag (33, 34).
Vi behöver inga nya jättelika kolkraftverk – sådana som vi riskerar att få om regeringen får
avveckla i sin långsamma takt.
En snabb avveckling ger nya, meningsfulla jobb spridda över landet genom att den stimulerar till
effektivisering och nya lösningar!
Därför ska kärnkraften bort 16(16) 2009-05-30
Förkortningar

Ordförklaringar

  ;