Publicerat i tidningen ERA 4:1999 under rubriken "Blanda inte in Svenska Kraftnät i effektfrågan!"
 

Det har i bland annat fackpress under senare tid förts en debatt angående vem som ska ha ansvar för att det finns tillräckligt med installerad effekt i det svenska kraftsystemet. Som forskare på elmarknaden skulle jag här vilja ge min syn på detta viktiga spörsmål.

Jag skulle vilja inleda med att ställa ett grundläggande krav på den metod som skall lösa problemet med effektbalansen.

Grunden för den omreglerade mark-naden skall inte ändras. Detta innebär, som jag ser det, att Svenska Kraftnät (SvK) inte skall ges ett ansvar för att nya kraftverk skall byggas. Antag, t ex, att SvK ges ansvar för att risken för effektbrist skall vara under en viss nivå för hela Sverige eller för varje nod.

Före omregleringen kom kraftbolagen inom den så kallade samkörningen överens om, att denna risk skulle vara mindre än 0,1 %.

Subventioner?

Antag nu att SvK skulle uppskatta att nivån är högre än gränsvärdet för hela Sverige. Kortsiktigt kan problemet eventuellt lösas med förstärkta transmissionsförbindelser, men förr eller senare måste ny
produktionskapacitet tillföras. Om SvK är ansvarigt för detta kan det mycket väl innebära, att SvK måste subventionera dessa nya kraftverk för att de skall realiseras. Men varför skulle SvK bara subventionera dessa kraftverk? De gamla kraftverken gör ju samma nytta och bör därför ges
samma subventioner!

Konsekvensen skulle bli att SvK tvingas betala samtliga kraftverk för dess "effektvärde", dvs kraftverkens förmåga att minska risken för effektbrist. Detta skulle troligen uppgå till stora belopp eftersom nivån måste vara tillräcklig för att ny kraft skall tillföras.

Vill verkligen marknadsaktörerna att SvK skall ha detta ansvar? Vilken typ av ny kapacitet skulle i så fall SvK välja?  Skall SvK följa riksdagens energipolitiska inriktning och/eller den regionalpolitiska? Jag skall här ge ett förslag till hur ett system skulle kunna se ut, som tar hänsyn till detta krav - samt dessutom faller väl inom det system som idag tillämpas.

Mitt förslag bygger på två grundprinciper:

1. Skriv in i lagen att "De elkonsumenter vars elkonsumtion reduceras på grund av bortkoppling, beordrad av den systemansvarige, har rätt till en skälig ekonomisk ersättning för detta."
2. Denna ersättning skall betalas av de balansansvariga som har negativ effektbalans under den timme som bortkoppling sker.

Skälig ekonomisk ersättning

Beträffande begreppet "skälig ekonomisk ersättning" finns det i princip två olika metoder att fastställa den:

1. Ge någon form av ersättning första gången detta inträffar, och låt den som inte är nöjd överklaga detta till Energimyndigheten, alternativt någon domstol.
2. Elleverantörerna och någon elkonsumentorganisation kommer överens om lämplig ersättningsnivå motsvarande faktisk avbrottskostnad. Denna nivå skrivs sedan in i samtliga elkontrakt. Om nivåerna är olika för olika konsumentgrupper så får därmed SvK en prislista (ett lastnedregleringsbud, vilket motsvarar ett produktions-uppregleringsbud) som är olika för olika noder. De kan därmed välja det billigaste "lastnedregleringsbudet".

Konsekvenser av denna metod att hantera effektbalansen är bland annat följande:

1. SvK blir inte alls involverad i någon form av energi- eller regionalpolitik, och de behöver inte heller bestämma lämplig nivå på leveranssäkerheten.
2. SvK behöver inte subventionera någon produktionskapacitet.
3. Denna faller inom ramen för det existerande systemet.
4. Marknaden kommer att fastställa lämplig nivå på effektleveranssäkerheten, eftersom ny produktionskapacitet kommer att tillföras när elsäljarna finner det ekonomiskt motiverat jämfört med risken att få betala för lastbortkoppling.
5. Ingen elsäljare kan lita till att någon annan ser till att det finns tillräckligt med effekt åt de egna kunderna. Det kan i så fall bli dyrt för denne elsäljare.

6. Elsäljare utan egen produktion behandlas likvärdigt med elsäljare som har egen produktion. Elsäljare utan egen produktion är dock tvungna att kontraktera fysisk effekt. Detta kan eventuellt leda till optionsavtal där effekt utlovas av producenter om elpriset går över en viss nivå. Den som utlovar denna effekt kan därmed få baskostnaderna för ett kraftverk betalda.
7. Frivilliga effektneddragningar får en marknad. Antag, att en konsument erbjuder sig att dra ner konsumtionen till en lägre ersättning än den som fastställs enligt någon av metoderna ovan. Den som är balansansvarig för denne konsument kan då lägga in denna lastneddragning som ett bud till reglermarknaden. I praktiken har elsäljarna att välja mellan denna typ av effektneddragningar och alternativet ny produktionskapacitet.

Jag tror att denna metod bland annat skulle ge bättre signaler till marknaden om det faktiska värdet på effektbesparingar än en av Energimyndigheten fastslagen leveranssäkerhet vilken föreslagits i ERA
1-2/1999 av Åke Pettersson på Birka Kraft.

Mitt förslag är att den här skisserade metoden bör studeras närmare när man försöker lösa problemet med vem som skall vara ansvarig för effektbalansen.

Lennart Söder,
Docent i Elektriska
Energisystem, KTH
 

En mer utförlig rapport har skickats in till Näringsdepartementet under rubriken Synpunkter på rapporten ``Uppdrag att kartlägga och analysera tillgång och behov vad gäller reserkraftproduktion i det svenska elsystemet"

Åter till Lennart Söders kraftsystemsida