Angående diskussionen om att stängning av Barsebäck skulle medföra att vi skulle importera elkraft från kärnkraftverket Ignalina i Litauen.
 
av Lennart Söder, augusti 1998

Det har i den svenska energidebatten ibland hävdads att stängning av svenska kärnkraftverk skulle medföra att vi istället skulle importera kärnkraft från Östeuropa. Angående import via Finland från Ryssland så är detta fel, se rapporten : "Angående möjligheten/risken att svensk kärnkraft skulle kunna ersättas av rysk kärnkraft". Frågan är dock vad som gäller om man bygger en kabel mellan Sverige och Polen och om förbindelsen mellan Polen och Litauen förstärks? I Litauen ligger Ignalina som därmed elektrisk sett kommer närmare Sverige.

Min slutsats är att kabeln mellan Sverige och Polen knappast kommer medföra någon förändring av driften av kärnkraftverket i Ignalina. Slutsatsen är därmed att Sverige inte kommer att importera kärnkraft från Ignalina eftersom Ignalina körs lika mycket oavsett hur kraften transporteras på kabeln mellan Sverige och Polen.

Bakgrund

Det finns idag ingen direkt elektrisk förbindelse mellan Sverige och Litauen. För närvarande planeras dock en kabel mellan Sverige och Polen, den så kallade SwePol Link HVDC interconnection. Enligt detta projekt, som ännu ej är slutgiltigt beslutat, skall en 600 MW högspänd likströmskabel byggas mellan Karlshamn i Sverige och Dunowo i Polen. Enligt de ursprungliga planerna skall kabeln vara i drift under 1999. Enligt [1] har ortsbefolkningens protester i Dunowo i Polen gjort att transformatorstationen istället kommer att byggas väster om Ustka i regionen Slupsk.

Polens elproduktion baseras till övervägande del på kol. Stenkol och brunkol svarar för 58 procent respektive 39 procent av elproduktionen. Reserande elproduktion sker i vattenkraftverk samt i olje- och naturgasbaserade värmekraftanläggningar, se tabell 1.
 
Tabell 1 : Polens elkraftproduktion år 1995 [1]
Kraftslag 
 
TWh
 
%
 
Kol
133
97.0
Olja
1.5
1.1
Gas
0.3
0.2
Vattenkraft
1.9
1.4
Biobränslen mm.
0.3
0.2
Totalt
137
100
Den installerade effekten i Polens kraftverk uppgick år 1995 till drygt 33 100 MW.

Den Litauiska kraftproduktionen bestod år 1996 uteslutande av kärnkraft, se tabell 2
 
Tabell 2 : Litauens elkraftproduktion år 1996 [1]
Kraftslag 
 
TWh
 
%
 
Olja
1.3
7.8
Gas
0.6
3.6
Vattenkraft
0.9
5.4
Kärnkraft
13.9
83.2
Totalt
16.7
100
Det finns för närvarande ingen direkt förbindelse av betydelse mellan Polen och Litauen. (Länderna är dock indirekt förbundna med varandra via Vitryssland som båda har  förbindelser till). Inom det så kallade Baltic Ring projektet, finns dock vissa planer för en utbyggnad av transmissionskapaciteten mellan Polen och Litauen. Ett första förslag innebär en 400 kV AC-förbindelse från Krounis pumpkraftstation i Litauen till Elk och Narew i Polen. Maximal överföringskapacitet blir i detta alternativ 1000 MW. I ett andra steg är det tänkt att denna förbindelse kan förstärkas med en back-to-back link  i litauiska Alytus samt en extra transmissionsledning mellan Elk och Matki i Polen.

Eventuell koppling mellan svenskt energipolitik och drift av kärnkraftverket i Ignalina

Frågan är då vad det finns för en koppling mellan svensk energipolitik och kärnkraftverket i Ignalina. Till en börja med så måste det förstås vara möjligt att skicka elkraften mellan Sverige och Ignalina. Detta är i praktiken inte möjligt förrän båda projekten ovan har genomförts dvs kabeln mellan Sverige och Polen är i drift samt även en ny förbindelse mellan Polen och Litauen.

När detta är genomfört finns det tekniska möjligheter att skicka elkraft mellan Sverige och Litauen. Därmed inte sagt att så kommer bli fallet. Man måste här utgå ifrån att de som sköter driften av kraftsystem försöker driva dessa så rationellt som möjligt.

Antag de två extrema alternativen mycket gott om billig kraft i Sverige (ger export av 600 MW till Polen) eller mycket ont om billig kraft i Sverige (ger import av 600 MW från Polen). Frågan om är då om dessa olika alternativ ger olika drift av kärnkraftverket i Ignalina. Svaret måste vara att det är högst osannolikt. Motivet är följande :

Polen har som framgår ovan en kraftförsörjning som till övervägande delar bygger på kolkraft. Driftkostnaderna i kolkraftverk är högre än för kärnkraft, se [2] sid 49. Detta gör att om det finns marginaler i Ignalina så kommer Ignalina att öka produktionen och den dyraste fossileldade kraften i Polen kommer att dra ner produktionen lika mycket. Detta innebär att Ignalina kommer att exportera så mycket som transmissionen mellan Litauen och Polen klarar av, förutsatt förstås att det finns ledig kapacitet i Ignalina. Detta beror alltså enbart på skillnaden i dirftskostnad mellan Ignalina och polsk kolkraft och har inget med förbindelsen mellan Sverige och Polen att göra.

Sverige kommer med polenkabeln ha möjlighet att vid gott om nordisk vattenkraft (= låga kraftpriser, lägre än de polska) ha möjliget att exportera kraft till Polen som därmed har möjlighet att dra ner på sin fossilkraft. Vid ont om vattenkraft i Norden (= höga kraftpriser, högre än driftskostnaden i polska kolkraftverk) kommer Sverige ha möjlighet att importera elkraft från Polen vilken är baserad på fossila bränslen.

Det kan tilläggas att kabeln mellan Polen och Sverige (600 MW) och förbindelsen mellan Polen och Litauen (400-1000 MW) skall ställas i relation till den totalt installerade effekten i Polen, ca 33 100 MW.

Slutligen kan det också nämnas att i Svenska Dagbladet den 21 juli 1998 skriver Anders Hedenstedt, vice vd, Vattenfall och Allan Lundberg, vd, Swepol Link under rubriken "POLENKABELN  Ingen el från Ignalina via ledning till Sverige" att  : "I debatten har påståtts att kabeln innebär import av ''Ignalina-el''. Det är en missuppfattning - det litauiska Ignalina är inte förbundet med det polska elnätet. Det är just för att undvika kraftverk at Ignalinas typ som det är så viktigt att Baltikum och f d Östeuropa blir mindre beroende av egna kraftverk och ges ökad möjlighet att modernisera sin energiförsörjning."

Slutsats

Efter denna analys är den enda rimliga slutsatsen att det knappast finns någon koppling mellan driften i kärnkraftverket i Ignalina och effektflödena på kabeln mellan Sverige och Polen. Därmed kan man heller knappast påstå av en avveckling av Barsebäck skulle påverka driften i Ignalina.

Referenser

[1] Elmarknaderna runt Östersjön 1997, NUTEK R 1997:81
[2] Baltic Ring study, Main Report, Volume 1, February 1998
 

Lennart Söder
Docent
Institutionen för Elkraftteknik
Kungl Tekniska Högskolan

Åter till Lennart Söders kraftsystemsida